Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1862, sida 2

fom ditt. Men du får ej wara oförsigtig, min wän! vin fars belägenhet fordrar kanske af dig sådana åtgärder, fom det more dig omöjligt widtaga om dit blefwe sjuk ... och det är nyttigare för honom om wi handla i morgon, i ftället att tillbringa natten i wafa på denna falla och fuktiga trappa. Det skulle blifwa utan gagn för Honom. Jag skall derföre följa dig hem och i morgon bittida komma åter för att ledsaga dig hit igen. — Min Gud! utropade Susanna, fammanknäppande händerna och med blicken fästad på den dystra byggnaden framför dem; afwänd den menskliga rättwisans straff från honom! .. och förjaga från hans sömn de oroande drömmar som blott borde omge brottslingars hufwudgärd! Hon fattade derpå fin följeslagares avm tillägs gande: — Jag vill göra fom du önskar, min män . fom, låt oss gå. — Suart kommo de till bildhuggarens öfmers gifna bostad, der de sade hwarandra farwäl för att, såsom de trodde, dagen derpå åter träffas. IV. Salen i Rådhuset. Tidigt om morgonen skyndade Johannes att uppe fylla sitt löfte till Susanna. Med oroligt klappande hjerta ämnade han bulta på porten, då han blef warse att den stod oläst. Ett rof för hemska aningar ffyndade han uppför trappan och in i rummen. — Jngen här? utropade han; o Susanna, hwar är du? Min Gud, woro wi i i går fanffe blott mir början af wåra olyckor! . . Halft förtwiflad ämnade han gå ned igen, då han