Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1862, sida 2

bit en mängd stenar straxt derefter indastades, hwarwid naturligtwis en mängd fönsterrutor trossades. Stenkastningen beswarades emellertid lita kraftigt inifrån kasernen och ätskilliga utonför stående personer träffades härwid. Så snart sig göra lät kom batterichefen, kapitenen af Kullberg, med sitt batteri fram till plot: fen och hindrade allt inträngande å norr: männens kaserngård, hwartill äfwen bidrog en från kongl. andra lifgardet utgången piket. Polismästaren Ekströmer kom tillstädes kl. omkring half 9 och qwardröjde till dess folket skingrat sig, hwilket inträffade först kl. efter 11. De egentliga wäldsamheterna woro dock slut icke längt efter det massan anländt till kassernen och den öfriga tiden af aftonen stod folkhopen qwar af blott nyfikenhet. — Mariestads Weckoblad yttrar om Swenskarnes oföretagsamhet följande: MRI minnas, att wi i ungdomen hörde att spaniorerne, under de lyckliga dagar då de årligen från fina nybyggen i Amerika hemförde skeppslaster med guld och silfwer, blefwo få tröge och omwert samme, att de sjelfwe alls icke tillmwerkade några industrialster, utan köpte allt af utlänningen, ända till och med det minsta, t. ex. skopnnnar. Men Huru göra stundom swenskarne? Wi hafwa under flera år med ledsnad sett, huru ofantlige hopar af brefkuverter hit införskrifwits från England, under det många menniskor i Swerige swälta af brist på arbete och genom kuverters förfärdigande wäl, skolat kunna förtjenat jig dagligt bröd. Åndtligen lärer i Norr: töping wara anordnad en anftalt till nämnde fabrikats förfärdigande, men hus rudan den är, finna wi ide. Widare, hwilken mängd af portmonnäer insläpas ide årligen från utlandet, förmodligen till hundra tusende riksdalers wärde, eftersom nästan hwarje menniska hos oss eger en sådan; och ändock hafwe wi förnummit, att någon i Swerige tin: fer på att här åstadkomma detta enkla fabrikat, fom har att påräkna en få säter afsättning. Och sedan — de tu sentals s. k. Schwarswalder-nur, som i wårt kära fädernesland hota att undergräfwa all inhemsk urfabrikation. Huru länge skola de utplottras kring land och rike, under det det sannolikt icke skulle kosta staten många tusen riksdaler att höja urfabritationen hos t. ex. den händige Dalallmogen till lycklig täflan med ifrågawarande utländska kram? — Troligen skulle vet icke kräfwas stora på stötar af de mäktige, penningkarlar och andra, för att härutinnan wäcka det af naturen lyckliat begåfwade swenska folket och bespara oss ofantliga penninguppoffvingar, fom nn stryka i utlänningens ficka. — Till rederiet för ångskeppet Ernft Merdt har d. 12 des från skeppets bes fälhafware kapten Liedqwist ingått ett telegram dateradt Köpenhamn, deruti L. underrättar att det missöde som träffade fartyget i närheten af Oland egt rum