etens hufvudsak Någonting, som inaalunda verkar till uppbyggelse, icke itrar men slappar efstertanken och gör uf gudstjensten en formalitet, är oc k att höra ett och detsamme tvenne gånver, då nemligen hvart 3:dje är samma evancelium skall föreläsas både från altaret och predikstolen. Något entormigt blifver det kanske äfven för mången att hvarje sönoch helgedag 1:a versen af n:r 24 skall sjungas. Beträffande denna psalmvers vilja vi i parentes erinra om obehöfligheten att, såsom en eller annan tänkt sig det, låta förfärdiga nya siftertaflor för rymmande af 4 psalmnummer, eller ens föröka kyrkovaktarens sysslande med numrornas uppsättning och nedtagning, enär allmänheten ärda snart blir van härvid. Endast vore behöfligt, att k. cikuläret af d 26 Okt. 1860 ånyv kungöres sista söndagen af detta kyrkoår. I fråga om texterna äro meningarne bland presterskapet delade, huruvida man nästa adventssöndag skall börja med den nya evangeliiboken, d. wed de gamla texterna, eller med La örgången af de nya. Somliga yttra sig lika bestimdt för det ena som andra för andra alternativet, somliga åter aro tvehoesna härutinnan. Ordalydelsen så väl i den k kungörelsen härom, som i det sednaste böndagsplakatets antydan, lemna rum för olika åsigter om saken I sammanhang härmed vilja vi fästa uppmärksamheten vid den under fjolåret hos P. Is7. Elde komp på Palmqvists förlag tryckta evangeliiboken med såväl de gamla som nya texterna. Matte ej denna första upplaga blifva eftertryckt, då blir förbistringen lika stor, hvad evangeliisom psalmboken benäffar. Vi hafva ej hunnit langt i bo ken, innan vi upptäcka följande fel:å I UHpist på Ia sönd i Adv. förekommer dena gamla formen nemliga och den nyare årligen. lsamma text ÅJesum Christum. men i sista aftonsångstexten på 3 dje söndagen i adventet förekommer på mer än ett ställe tillj OChristus eller på Christus, i Chri-j stus. Sid 15, rad II nedifr har det i dubbla felet: i hans son Jesum Christum. Sid 27, rad 7 nedifr har i Christus, likaså midtpå sid 31genom Christus? På sid 4 törekommer boning i st f behag, samt synnagogan. Sid. 5, tjonare för tjenare i Sid. 7, epistl. rättfärdig för rättfärdigad, samt hvart och en. Nedpå samma sida taga sig de nya ändelserna illa ut: säver Johannes igen, och de fattige varder predikadt. lett dylikt fall har sid 15, rad 8 uppifr den utvägen vidtagits att tillägga ett för i Chelsosam för alla menniskor). Sid 9 aftons. har kommet är i st. f. kommen är?. Sid 10, helle för heller. i Sid. 11, rad. 4 saknar ett comma, rad. 1 16 har uppebaradt? för uppenbaradt. Sid. 12, skar Joh 1: I -7, läs Joh.4 1: 1—14. Sid 13, midtpå sidan star Psort i st. f sturt Juldagen har i somliga upplagor tvenne böner, här sinnes blott den sednare. Sid. 14, rad. 2 sojodt, för ojordt. Ibm, rad 4 nedifrån Josertt för Josef: raden derefter Ceflatt för afladt:t Sid. 18, rad. 10 viav i st f. in i Sid. 22 mörkret för mörkhett. Sid 24, rad. 13; ephåller!t för hållet lbm i evangeliet står enligt Thomanders t visserligen riktiga) öfversättning förvånades ist. kyrkobibelns förskräckte sig. Sid. 25. bönen, gifvas i st f. ågifva sid. 27, rad 12 uppifr varade för? ugvarade! rad. 12 nerifr. Andet för ten Anude. Sid. 28, rad. 20, till Herren och rad 36 i Herranom är ej konseqvent. Ibm rad 1 och 34 stär -Cj Christus Jesus!, men rad. 39 ge nom Jesum Raden 7 nedifr. står hos för till. Sid 33, Åaf: i st. f. på Denna förstling låter förvänta en alltför rik skörd af ogräs på de öfriga a 417 333nnn3n33k33k3n333: TER MMK OTT ER UAii — ä k ÖL nn:a00: