Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1862, sida 3

ett sådant menniskowerk är det sista af det slaget som fulländas på samma ställe. Jnalles hafwa mid Smwartmiks ffeppswarf bygts 31 fartyg och är skeppet Sn: staf Adolf det sista, som derifrån utgått. Med detta lägges warfwet ner och der: med har äfwen en af wåra utmärktare män af facket, herr byggmästaren Jengsen, på Swartwik fulländat sitt uppdrag af warfwets styresman. Han lemnar nu denna sin befattning wid Swartwit för att öfwertaga ledningen af warfwet på Djurgården ech då, med anledning deraf, wid en kollation efter utffjutningen, en skål för herr Jenssen utbragtes, war det i sanning uppfriskande att se huru förmän, kamrater och underordnade arbetare täflade om att egna wännen och förmannen sitt hjertas hyllning. Det war ej mera fremlingen från Fyen, den barske, lraftfulle byngmästaren, fom höj: des på arbetsfoltets armar: det war wännen som hyllades, och vet war metwetandet af den förestående skiljsmessan från honom, fom fukttade månget öga, hwilket måhända på långliga tider ej gjutit en tår. Det war en feen af gor effekt och med stark anstrykning af på en gång den radikalaste och wackraste ffandinavism. Detta om skeppet Gustaf Adolf och hwad som stod i sammanhang med dess utskjutande den 8 d:s. Men då herr Jenssen lika mycket inom ortens umgängedfom handelg-lif för: wärfwat fig winner och ett aktadt namn, må det wara oss tillåtet att i minnet återkalla den tid, han tillbragt ibland of. En yngling i år, men med den mognade mannens pålitlighet och arbetskraft, anlände han för 14 år sedan hit i den egenskap, hwari han med utmärtelfe fram: härdat. Fruktande måhända nordens tlimat och fremlingens ganska wanliga lott, att fe fig isolerad, af ingen känd och ål skad, wisste han omtänksamt att af dessa obehag göra fig oberoende. DÅ han lem nade sitt hemland, följde honom fom brud en af dess älskliga döttrar derifrän. Hwad betydde då klimat och isolering! Det unga paret, flyttfåglarna från Fyens boklundar, slog upp sitt tjäll mid Ljungans strand. Och si! Klimatet befanns ej så hårdt, som man frultat, och öfwer ifoleringen tro wi wisst ide de haft släl att klaga. Twertom och helt naturligt har deras umgängeskrets här widgats år ifrån år. De minnen de lemna äro: duglighet, redbarhet, gästwänlighet och obrottslig trofasthet mot sina wänner. De minnen de taga med sig äro dessa: wänners saknad och wälönskan för deras framtida sällhet, då de nu utbyta det gamla tärblefna hemmet wid foten af Nohlby knölen mot vet nya under Djur gårdens ekar. Hwartill mår gällande jagtstadga caent: ligen tjenar, är sannerligen ganska swårt att inse; ty ide är det nog med attjag ten på högdjuren inom förbuden tid strängt kontrolleras, en skyldighet, hwar