en muff med victorinkrage af mårdskinn (300 rdr), ett utomordentligt wackert foder af räfskinnsbuk (300 rdr) samt derjemte oberedda twå loskinn, skinn af rödräf, hwiträf, mård, warg, gräfling, hiller, utter, (ett alldeles egendomliat med hwita prickar, utgörande en naturlek). Pomiten har för sin del dragit försorg om afsändande från Jemtland of skinnen efter en elgoxe, en elgko, en björn och en ren. — Pappersförbrukningen i Swerige har på de sista 30 åren sa tilltagit, att då den 1829 blott uppgick till ett wärde af 515,155 rdr bko hade den 1860 stigit till 3,.066,145 rdr rmts wärde. År 1829 tillwerkades 5,379 lisp., 188,686 ris och 7,007 ft. men år 1860 5,657,200 skålp. 239,862 ris och 7,684,916 ft.; 41,327 rullar och 852 bundtar. För närwarans de lära åtskilliga swenska pappersbruk, i anseende till saknaden af nödiga råg me nen, fett fig nödsakade att inskränka fin tillwerkning af skrifpapper. Bristen på lump säges åter wara hufwudsakligen orsakad deraf, att swensken ej såsom an: dra nationer ännu lärt fig att ej betrakta allt affall såsom wärdelöst. — De döfstumma kunna numera läras tala, ett underwert, som dock endast är det naturliga resultatet af lita uppfinningsrika fom ädla menniffomänners oerhörda tålamod och ansträngningar. Detta bekräftas af tyska tidningar, fom redogöra för en högtidlig årsuppwisning i wederbörande myndigheters och inipettionsledamöters närwaro wid institutet för döfstumma i Wildeshausen, för hwiltet en hr Haase är föreståndare och huf: wudlärare. De stackars af naturen få wanlottade barnen hade der lärt sig icke blott att på rörelsen af den talandes mun se hwad han sade, utan äfwen att frambringa sådana ljud, att deraf blef wo ordentliga och begripliga ord. Tec: kenspråket begagnades icke alls mid denna uppwisning, utan frågor och swar mer: lades mundtligen mellan lärare och tär: jungar.