Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1862, sida 3

vetsgrann utöfning af pålagda pligter ifwen i det jordiska är helt och hållet ett oting, hurudant skalet än i öfrigt nå wara. Om då genom pligtförgätenhet hus och hem råka i i oreda, fattig: dom och allt annat elände infinna fig, hwad är då den lön i himmelen, fom fosterlandsstiftelsen genom fina folportörer erbjudit i utbyte mot det jordiffa, som dessa swaga själar försakat? Månne den icke der har gjort sig skyldig till att hafwa gifwit dem ftenar DÅ de beddes bröd, och ormar då de beddes fift? Här inwänder man måhända, att det liager för mycken öfwerdrift i denna fram ställning, och att ingen är få fattig att man ide, om man will, fon offra åt minftone någon tid och arbete för ett godt ändamål. Ja, få fan den tänka, fom i jemn ordning har fina lefnarsbehof fyllda, så kunna ock kolportörerne säga, som under sina apostlafärder äro wana wid att ftetta sparfwar flyga dem i munnen; men så hwarken tänker eller säger den, som wet huru i wårt lands fattigare bygder, såsom exempelwis här, den arbetande klassen får uthärda otro: liga mödor och försakelser för att ofta nog endast funna lifnära fig. Wille folportörerne litet allwarligare betänka detta, få skulle de icke wara få hastiga att dö ma kristendomens tillstånd i en bygd ef ter den större eller mindre swans, fom dessa irrande kometer draga efter fia, utan tro folk om godt, äfwen om de hålla sig stilla i sitt hus, der med enfaldens och kärlekens blick se upp till Guds ord och löften och i afseende på det jordiska ådagalägga trohet i det lilla. Men med all fin i öfrigt handtwerksmässiga flentrion i sättet att inympa en lefwande kristendom, ådagalägga de och i alla fina förehafwanden en få ensidig och trång uppfattning af folkets werkliga behof, en så retsam söndringslust, att de äfwen i sådana syften, som i och för sig kunde wara goda, röna ett för både sig sjelfwa och saken hinderligt motstånd äfwen af dem, som annars skulle af hjertat wara benägna att lemna dem ett willigt stöd för det godas befrämjande. Så t. ex. i afseende på de insamlade medlens anwändning. En af partiets medlemmar, som blifwit utsedd till hufwudman för arbetare föreningen, besökte en gång händelsewis församlingens fyr: koherde, då denne inlät fig i samtal om föreningens syfte. Mannen swarade, att den arbetade antingen för kolportörernas aflönina, barnauppfostran eller annat godt ändamål. Kyrkoherden förklarade då, att han på församlingens wägnar skulle tacka föreningen, om den wille åtaga sig att bekosta ett par wärnlösa barns uppfo: stran och skolgång, emedan dessa barns utblottade ställning gjorde honom stora bekymmer. Detta kunde dock icke den tilltalade medgifwa, ty, som han sade, medlen skulle lemnas till kolportörerne för fosterlandsstiftelsens räkning. År detta den kärlet, fom ide fer på fitt? Ligger det ide hemliga och egen: nyttiga syften till arund för en barme