Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1862, sida 3

hwarken de moderna brofiga undertlädningar, öfwer hwilka de yttre äro uppe fästade i festoner a la Watteau och låta je den sirliga fotbeklädnaden, eller de pittoreska burnus-fapporna, re koketta hattarna a la Monsquetaire eller de cleganta garneringarne, — forteligen: allt är få noga och få wäl tecknadt, att da merna stulle funna begagna boken fom modejournal. Underskrifterna under de små bilderna innehålla dot den bittraste satiren; i samma ton fom wäilgörenhetsinrättningarne antaga tidningarne, då ve afgifwa fina berättelser om nöd och elände, yttras: 7Wid närmare underfötning befanns det, att den stackars mwarelsen en längre tid lidit total brist på äfta fpetjar, eller trot8 alla bemödanden hade hon ej lyckats få en fafchemirsfhamwl. Den lustigaste teckningen är dot en äktenskapsscen på en refa; mannen bär i handen en liten kappsäck, fylld med hans toilettsbehof; frun deremot står emellan tio stora koffertar och askar och jemrar sig öfwer att hon måjte taga med sig så litet tläder: hon kommer ej att wid hafsbaden få något att ta på fig ! Då man ser hurn lusten för refor allt mera tilltager, inser man lätt hurn förarglig och beswärlig en dylik Ffwerfraft måste wara för de äkta männen. Man börjar werkligen på att twifla om damerna äro rätt kloka. Skall inger qwinna, frågar man sig, gifwa de öfriga det goda exemplet af att återwända till en enklare drägt? Skola kommande generationer funna föreställa sig att wåra unga damer till en enda baldrägt behöfwa minst ett halft dussin kjolar, hwilka hwardera i medeltal kunna antagas till 6 alnar i widd. Detta gör att 66 alnar tyg behöfwes, utom öfwerklädningen, och då denna måste wara minst tio alnar i midd, få åtgår till densamma omkring 20 alnar tyg. Jngen salong, intet rum i ett än få wäl inrättadt privathus är numera till: räckligt stort för att inrymma ett sällskap i baltoiletter. Det är en både ömfe lig och löjlig anblick att fe den förtwiflade wärden och wärdinnan och ännu mera de uppassande betjenterna som måste bana fig wäg emellan te tusende hindren af fiskben, stålfjedrar och stärkta kjolar. Om behag fan det ej blifwa fråga hos dessa kringwandrande Inftbalonger. Om de dock wille jemföra sig med t. ex. antikens Hebebilder, eller med Den beslöjade fångaudiunan i något museum, till hwilka forntidens qwinnor lemnat förebilder, skulle de kan hända förstå att deras skönhet förswinner och deras behag gå förlorade i dessa burar af stål och stärkt tyg. DTDoiletten är nu för tiden en werklig tyrann, hwilken flår qwinnornas för: stånd i fjettrar; alla kläda sig efter ett mönster. Det gifwes ej mera någon originel idd etter sjelfständig åsigt ibland dem. Det är på tid att satiren börjar allwarsamt anwända sina wapen emot detta onda.