olifwit få hårdt straffade eller rättare få hårdt bestraffat fig sjelf, fom härombdar gen här i Köpenhamn. En ung flida af medelklassen hare i flera år warit i hur jet hos några slägtingar, men desfas ställning hade under den sednare tiden blifwit, till följd af här rådande dåliga konjunkturer, få försämrad att de ide längre kunde hafwa henne hog fig, och de hade derföre tillsagt henne att hon finge fe fig om efter en tjenst. Detta fann hon alltför påkostande, det kunde ju hända att hon på gatan kunde möta någon som kände henne igen, när hon komme med en korg på armen! Det war mer än hon kunde smälta, och hon jade till fig sjelf: Heldre dö än tjena! Med denna wackra föresats kastade hon sig utför takwåningen, 6 trappor upp från ett högt hus wid Adelgade, men förunderligt nog slog hon icke straxt ihjel sig, utan bröt endast af armar och ben på flera ställen och fördes i detta förfärliga tillstånd till hospitalet. Der uppgaf hon att orsaken till hennes för twiflade beslut icke warit någon annan än fruktan för att tjena fom piga. Hen: nes plågor woro, fom man lätt fan föreställa fig, fasansfulla, och innan hon i dem uppgaf andan, önskade hon mång. faldiga gånger att hon frisk och fund skulle kunnat gå på gatan med den ftörsta och simplaste korg på armen. På gorna och dödsfruktan jagade högfärden bort, men tywärr icke förr än det war försent.