Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1862, sida 2

af en annan, fått weta att han, som warit så wänlig och god, som åt henne hyrt rum och gifwit henne så granna kläder samt slutligen ledsagat Henne från bas len — att denne man hade en laglig hustru. 4 Kap. En fattig slägting. 3 södra Swerige ligger en stad, kallad Byköping, der det är godt att bo och wistas; ty hånet ler ej åt olyckan, förtalet gnager icke nästans goda namn och rykte och den menskliga barmhertigheten slumrar ide i den staden. Med få ord: der är för hwarjom och enom godt att wara och mången med oss skulle der gerna wilja bygga sig en hydda. i Men för ett par tiotal af år sedan mar det ej på det sättet. DÅ war det allt fi och få både i ett och annat afseende i den goda staden, och mid tiden för wår berättelse hade Byköpingsboarne ännu på långt när ej hunnit till den förftåndets bildning och hjertats godhet fom de nu för tiden hafwa; och för att öfwertyga oss derom, bege wi med läsarens tillåtelse oss dit och just på midsommarsaftonen. Klockan war ungefär fem på eftermiddagen. J råd och handelsmannen Lars Anderssons Hus wid torget och den såkallade Kyrkogatan sutto wärden på stället och en ung prestman wid namn Ek, som nyss kommit från universitetet, men dock redan förmärf: mat fig rykte såsom en högst utmärkt lärare, ty han grät och predikade och war få from att det war all deles obegripligt, fåfom de goda bondgummorna i Bö latorps församling yttrade fig om honom. — Wanligtwis är det mycket unga prestmän, fom äro få kallade läsareprester. Först då sädane tillträda fin tjenst äro de få ifrige och nitiske att sjelfwa Yu ther ej kunde wara mera ifrig och arbetfam. Men