Dalkusan. Berattelse af J han Nyberg. Gu bal. (Forts. fr. föreg. n:r). Denne rodnade ännu en gång och det war ej underligt, ty aftonen förut hade han setat på samma sätt inwid fin sästmös sida. Han war nemligen från någon tid tillbata sörlofwad med en ung och ril flicka, men wille icke ännu lösslita sig från sin älskarinna i windskupan. Han gjorde det sedermera; ty ett år derefter stod hans bröllopp med den rita och ansedda flickan, och efter den dagen gjorde den stadigblifwande äkta mans nen aldrig något beföl i windstupan mera. Oc det mar få som det borde wara. Men han alömde äfwen att det war han, fom bringat förderf och wanära öfwer den fattiga flickan och han glömde äfwen sin egen son, hwilken utan hem och utan fader snart fastades ut i den willande werlden. Men wi återgå till balen. Par om par swängde om och man slutade just en wals, då grossbandlaren Herman med några mäns ner inträdde. Det första han inkom fästades hans blickar på henne, fom nu war hang, nemligen Karin från Lersand, Dalarnes skönhet. Grosshandlaren hade dagen förut slickat till henne en grön sidenklädning, hatt m. m.; och nu trodde han icke sina ögon, så skön war hon i den nya drägten. Nästan drucken af kärlek, fattade han flickan om lifwet, stog fig ned i ett sidorum och sög saft från flickans läppar, fom det heter på Wadmans språk. 7 man. — Bror Herman, hwiskade en mycket ung man, som ännu knappast kommit ur målbrottet och som nyss från kadettkforporal blifwit utnämnd till underlöjtnant, bror Herman! hwar fn har du fått tag i den der superba flickan? Mer ett glas champagne. Snart hade fyra par slagit fig ned rundt omkring ett litet bord och nu dracks det och rökades, sjöngs och pratades, ty winet gnistrade i kristallen, musiken ljöd och flickan satt bredwid, yr af champagnewinet och redo både till dans och hwila. Klockan omkring ett slutades balen och då grof handlaren arm i arm med Karin begaf fig derifrån och på Södermalmstorg uppsteg i en hyrwagn, fom wäntade honom, hwiskade löjtnanten, fom warit honom hit följaktig: — Dr far således ej hem till din unga fru? — Henne råkar jag nog, hwiskade grosshandlaren tillbaka. Men wid samma tid wakade ännu uti fin må ning inne i staden hans unga maka. förgäfwes. Följande morgon warsnade hennes kammarjungfru att matmodrens örongott war wått af tårar. — Av grosshandlaren hemkommen? frågade frun. — Ja, han kom klockan sex i morse, blef swaret, och några timmar derefter börjades mellan de båda äkta makarne en twist, som räckte år ifrån år och förwandlade deras äktenskap till ett helwete på jorden; ty hon hade ej lärt sig att lida och fördraga och han fann sina nöjen utom hus. — Jga gör affärer då du sofwer, swarade Her Hon wäntade Nägra dagar efter balen satt Karin uppe i sina rum och grät, ty hon hade, ej af sin wärdinna men