0 Den smaria Hondolen. En Benetiansk berättelse. Öfwersatininn från Engelstan. IN. Domstolen. (Forts. fr. föreg. n:r). YTväd in! fade en högljudd röst från en dörr, hwilken tyst rörde sig på fina gångjern och hastigt öppnades. vHår är jag, swarade Leonardo, och hörfammade den osynlige talarens befallning. Han befann fig uti ett mycket stort, men illa upp: lyst, ehuru praktfullt rum. Bakom ett bord, öfwersålladt af dokumenter och handlingar, sutto tre wäl maskerade personer, inswepta i wida kappor, hwilka sulltomligt dolde deras kroppsbildning. Wid ena än van af bordet fatt en setreterare, likaledes maskerad. Jngenstäres mar någon wakt eller betjening synlig. Rom in, Mario, ropade sekreteraren med en gäll och förwänd röst. Leonardo smalog och wände sig om mot en dörr, hwilten oförmodadt öppnade fig bredwid honom, Trollkarlen, skret den förwirrade fångwaktaren, tagande ett feg tillbaka under oförställd förslräckelse. 7San sjelf, Mario, fade Leonardo, och fom är nöjd att återwända i din goda mård Du fer att jag kunde rymma, såsom jag hotade att göra. MU, sinnor, det war ide ärelmodigt af eder! Hwad mar jag ite i för en fruktan! Jag har knappt hemtat mig ännu, och jag begriper ide huru ni kunde förswinna mitt för mina bgon.