7Ers höga nåd behagade följa mig, swarade Pas olo och bugade fig djupt. De befunno fig uti ett litet rum, möbleradt med en bländande lyx, och efter några få minuter inträdte Stephan Dandolo. Han närmade fig med ett småleende och en bugning. eföna okinda uttryckte han fig artigt, jag har lemnat alla mina wänner för er skull. J hwad afseende fan jag wara till er tjenft? Angelina demafferade fig. Angelina, prinssessan di Papoli ! utropade den unge mannen, med ett uttryck af oskrymtad förundran och blickade wildt omkring fig. MNi här? Ja, Stephan Dandolo, det är jaa, swarade Angelina lugnt, och mitt ärende är att erhålla några minuters ostördt samtal med ev. Sianora, mitt palats ftår till eder tjenst. Skall jag skicka bort mina gäfter ? Nej. — Agatha, gå in uti nästa vum! Agatha, med förundran och förwåning i fitt hjerta, aflägsnade sig och lemnade dem allena. Tio minuter förflöto — tjugu — en halftimma och derefter kom Angelina ut, ledd af Stephan. Hennes ögon woro swullna af tårar, den unge grefwen war ganska blek. Han wäntade till dess Angelina åter påsatt masken och kappan och tog då hennes hand med djup wördnad, och förde heune ut. Men icke i smyg denna gång. Hon gick, ledd af honom, genom en rad af magnifita salonger och skiljdes från honom först då, när hon nedsteg uti sin gondol. Den unge mannen kysste då wördnadsfullt hennes hand och återwände till sina gäster. IX. Domstolen. Grefwe Leonardo Montecali bedrog sig då han