Norrländska Korrespondenten – 5 april 1862, sida 2

sista gången anbefalde ftränghetsåtgärder mot studenterne, fann han ingen som wille åtaga sig answaret derför. Den förnämsta tällan till all denna willerwalla är Polen. Man har icke welat medgifwa Polen något, man har icke förstått att försona det med sig, — nu skall det sjelft snart kunna taga för fig få mycket det will. — Wid Fallsberg i närheten af Stens ninge inträffade den 23 dennes, att juft fom gårdsfolket åt frukost i köket, och en dufwa händelsewis fatt fig på fönfterbrädet, slog en dufhök ned efter henne med sådan fart, att han kom direkte genom fönsterrutan in på köksbordet, der han, sedan första öfwerraskningen öfwer hans owäntade ankomst lagt sig, blef fångad och fick för fin djerfwa hemgång plikta med lifwet. — I BHörenta-ftaterna stadgar lagen dödsstraff för befälhafware på farten fom bedrifwer slafhandel. Men den. lag har aldrig tillämpats tills Lincoln blef president. Nu har han gifwit ett märkligt prejudikat härutinnan. Kaptes nen på ett negerskepp, Nathaniel Gorz don, blef i Mew-York dömd till döden, och afrättningen war utsatt till den 7 Febr. Kapten Gordon hade många ins flytelserika wänner, och det gjordes allt för att hos presidenten utwerka hans benådning eller åtminftone en förändring af straffet, men hwarken detta eller hans unga och sköna hustrus förtwiflan hade förmått rubba presidentens beslut. Det war den 5 Febr., och Gordon hade blifwit underrättad att afrättningen skulle gå för fig den 7 på utsatt tid; emellertid wisade han sig ganska lugn. J det samma störtade hans hustru in; hon medförde en telegrafdepesch, som innehöll att afrättningen hade blifwit uppskjuten fjorton dagar. Gordon emottog unders rättelsen med köld; och han antog att benådningen skulle följa efter de fjorton dagarna. Detta hopp blef grymt befivis fet, ty följande dagen ankom fjelfma ffrifwelsen om uppskofwet; och presidenten yttrade deri, att DÅ ett stort antal respektabla medborgare ifrigt lagt fig ut för att dödsdomen skulle förwandlas till fängelse, men presidenten ansett sig af sin pligt förhindrad att lemna sitt bifall dertill, och då det wore att antaga, att förhoppningen om benådning hindrat Gordon att bereda sig på det högtidliga ögonblicket, hade han bewiljat honom ett uppskof af fjorton dagar för att bereda fig, eller till den 21 Febr. då domen os wilkorligen skulle gå i werkställighet.