Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1862, sida 2

marcherade till staden en isledes öfwer Qwarken anländ rysk armse, till ettan tal af omkring 7000 man, under anfö rande af general Barclat) de Tolly, den: samme, fom Europa några få år derefs ter såg föra Alexanders 1:8 härar til segren; men staden blef endast under nå. gra dagar beswärad af dessa gäster, ty general Barelay de Tolly fick snart ge nom ett ilbud underrättelse om det på Åland afslutade stilleståndet, tillita med befallning att återwända till Wasa, hwilfet återtåg han oc företog innan slutet af Mars månad. Omkring twenne må nader derefter, eller den 1 Juni, då de förenade swenska och finska trupperna marcherat söderut, besattes Umeå af den norrifrån ankomne ryska armeen, fom oafbrutet innehade staden till den 18 Augusti, då den skyndade norrut, för att möta den i Rathan landstigna swenska krigshären. Genom desfa och andra trupprörelser samt affären wid Hörneforss, slaget wid Säfwar och anfallet wid Rathan kom denna ort att utgöra den teater, der de sista akterna af det krigiska sorgespelet blefwo gifna. Men efter slutad fred uppfördes, under den 8 Ottober, sjelfwa slutscenen i sorgespelet här i staden på det så kallade Kyrkotorget, der det blef den tappre härföraren, generalen friherre von Döbelns lott att aftacka och upplösa den sista förenade fmwenff-finffa arvmeen. Wid detta tillfälle woro trupperna uppe ställda i öppen fyrkant, de swenska på ena sidan, och de finska på den andra. Krigshistorien berättar, att de sernare, efter att hafwa häfdat den gamla finska krigareäran, hade utslitna, trasiga kläder, utmärglade kroppar, krutbestänkta, fwartbleka ansigten, stympade genomskjutna lemmar. Den utmärkte härföraren, med det swarta bandet om den genomskjutna hjeltepannan, satt, klädd uti en gammal, gzrå, blodbestänkt syrtut, på en hwit häst, och höll till trupperna, hufwudsakligen de finska, det ryktbara, gripande samt af krigarnes och den församlade folkmassans högljudda snyftningar beledsagade tal, wars införande det inskränkta utrvymnet nu ide medgifwer, men hwars flutord lyda sålunda: Finnar! Bröder! kunde mina ord beseglas med blodgståvarv från mina ögon, skulle de strömma sloch hwarje droppa försäkre eder om min wördnad, min wänffap!!! Detta al fon ide allenast betraktas såsom fält: jerrens afsked till trupperna, det inner Mir på sitt sätt äfwen Sweas ömma arwäl till den älskade Aura, samt djupa org öfwer förlusten af den från hennes röst slitna fostersystern, som med den örra lefwat i mer än GO0-årigt troget, yskonlikt förbund. Till hågtomst af denna händelse, denna ag, hafwa Umeå stads inmånare befluat bereda uppförandet af en wärdig ninneswård. Af de medel, hwilfa blifvit gifna till det under sistlidet års öst på Johannis kyrkogård i Stockholm fwer general Döbeln uppförda monutent, har öfwerskottet blifwit anslaget