Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1862, sida 2

woden, hwilka gjort de i och för fi sjelfwa få billiga hypotetslånen till all deles olidliga bördor, fom äfwen ofte twingat honom att gå från hus och hem Det finnes säterligen i wårt land mån gen, fom fett, huru fommisfionären swingat fig upp från obetydlighet till er rik patron och byggt fig ett furstligt flott under det hela byar af låntagare rund omfring warit armod och ständigt sträf wat som slafwar, för att tunna betale räntor och reiter åt herr tommisfio nären. Naturligtwis har det warit den mindre bemedlade delen af joregarne, fom lidit mejt af kommissionsarwodena, tt) den förmögnare bonden har sjelf läns ga armar och hum om fater och ting, få att han ej är lätt att i sådan wäg tom ma åt. Dessa armwmoden hafwa derföre utgjort ocker på armodet och oktunnigheten, oc) många gräsliga mysterier skola nog efter hand fomma i dagen rörande desamma. — Posttidningen påpekar mifförhållandet mellan förseelsen och straffet i fråga om wanwård om eld. Orsaken till de allraflesta eldswådor ligger otwifwelaktigt uti oaktsamhet om elden. Att oförsigtigheten och wårdslösheten här: utinnan ingalunda äro mindre här iorten än på andra ställen behöfwer man ide ifrågasätta. Det är en allmänt bekant sat, att synnerligast på landsbygden wårdslösheten twärtom ide har nå got mått. Man behöfwer blott erinra fig allmogens wana att gå med nakna bloss i fina ladugårdar, och man måste anse det för en Guds lycka, att icke flera eldswådor inträffa, än hwad fom nu är händelsen. Städernas inwånare utmärta sig icke heller särdeles för omtanka i detta fall, åtminstone har man att förebrå den tjenande tlasfen för mycken förfumlige het derwid. Utom andra sätt att wårdslösa med elden, är det isynnerhet dess inbitna owana att kasta ifrån fig tänd-: ftidor än bär och än der, fom ide nog ofta och allwarligt tan förehållas tjenare. Då emellertid följden af en dy: lit wärdolöshet tan blifwa ide blott förluften af egendom, utan äfwen lifs tillspillogifwande, måste man förwåna sig öfwer ret ringa answar lagen bestämmer för den wårdslöse, nemligen böter af nägra få riksdaler, då en förseelse af detta flag knappast borde funna genom böter försonas.