råkar i deras händer! De äro Moor: na, hwilla ringa för deliqventen, fom ledes till afrättsplatsen. Men fe der, dessa qwinnor — de dlända ej, de tokettera ej, de synas ide, utan äro wertligen hwad de skola wara; de älska fina män, fina barn och huslighe ten; de äro männernas skyddsenglar och lilna wägguret i det trefna hemmet. —st.