ni bor, så finnes det fattiga i edert grann: skap. Det finnes boningar, der det är mörkt i både andeliat och lekamligt af seende. Sprid i den andeligt och lefamligt ljus, trefuar, mildhet, gorhet och en christlig barnauppfostran. Här har ni tillfälle att tänna re werkliga behofwen, och att afhjelpa dem på ett sätt, som icke skadar och förderfwar. Upplys dessa mörka rum med Guts ord, uppmuntra fliten och de goda sederna. Vär tefs innewånare att barnen äro en dyrbar Guds gåfwa, fom skall till himmelen återför ras. Wisa genom edert eget exempel att kärleken är den bästa af alla Guds gåfwor. Om wi alla, hwar på sitt rum, tillsläppa wåra tankar och personer i en gagnande werksamhet för de arma i wår närhet, så skall armodet i hela landet minskas. Sätt de sysslolösa i merkfjamhet. Har ni icke något, som skall göras, få tillställ göromål till de fattigas fys selsättning, att betalningen må lända dem till uppehälle, utan att wara blott en gåfwa. Ty alla gåfwor hafwa för alla menniskor den frestelsen med fin, att hjertat will ropa: mer! mer! och fjelfwerksamheten afstanna. J allt hwad den närboende fattige angår, har ni tillfälle att följa hela gången af hand lif. Mi är i tillfälle att wälja både det bästa sättet, den rätta tiden och det lagom måttet för eder wälgörenhet, fom derföre blifwer werkligt gudaktig och wälsignelserik. Ii har tillfälle emottaga de hulpnas wälmwilliga hjelpsamhet och biträde, då ni behöfwer det. Ni kan få se edert goda emottagas med hjertlig tackfsamhet. Ni fan lita gåfwan komma owäntad och otiggd. Den wäcker då en werklig glädje i den emottagandes bröst. Han får erfara — äfe wen han — att han har en god Gud och en god nästa. Hans hjerta söker och finner wägen till edert, och han fom mer i den ställning att känna fig wiss att om olyckan och nöden kommer hårdt, så har den fäfert wänner, det fastaste stödet, den frikostigaste gifwaren just der, hwarest tiggaregåfwor aldrig föraktligt slängdes åt den arme, med ett sinne, fom önskade honom utom dörren. Genom eeftergifligt fasthållande wid sunda grundfatser, i förening men en oegennyttig gagnande werksamhet i det allmännas tjenst, lan ni werka wälfignelserikt, ej blott för de närboende, utan widt utomkring för dem, som aldrig lära känna eder personligen. På detta sätt blifwer ni i tillfälle att uträtta mydket godt, fom ni sjelf ej on gång specielt känner. Och detta är er egen största lycka. J somliga orter, isynnerhet ffogsorter, der utrymmet är stort, rårer ett ej obetydligt lättsinne, att låta backstugor till nästan obegränsadt antal uppkomma, utan att emellan egaren och badftugusittaren finnes något samband. Detta medförer ett stort förderf. Att egendom är ojemnt delad emellan oss, kommer af olika klofhet och företagsamhet. Den större allokheten leter till förmögenhet,