Fruntimer och klockor. (ur Norrk. Titningar.) Dessa skola, efter hwad som pästås, haswa den största lithet med hwarandra. Frnutimer och klockor hör man på långt håll; fruntimer och tlockor äro ej af den hårvafte metall; fruntimer och klockor gifwa ofta menniskotanten en högre lyft: ning; fruntimer och klockor ljuda ofta länge esteråt. Lyssna bara! hwillet larm och omwiäifens de I fufst der borta; den goda frun är utom sig; wreden wanställer hennes mac: tva drag, den hulda qwinlighetens genius för skyng undan och knähunden kryper under seffan. Hennes man har nekat henne penningar till tre balklädningar nu rasar hon wildt i huset och ätta maninen kryper genom bakporten in i YEndrägten, få heter Hans flubb, dit inga qwinnor få tillträde. Den gode mannen har gift sig med en stormllocka. Se der åter den fromma frun — hwarje söndag tl. 10 på förmiddagen och eftermiddagen kl. 3, går hon till kyrkan för att sjunga psalmer och höra på NN sten; från kl. S på morgonen till kl. 10 på qwällen förtalar hon sina bästa wan ner; men dock gäller hon i werlden fö fom en avd, fristligt finnad fru, men är ingenting annat än en bönklocka. runner du, läre läsare, sådane damer, som falla i wanmatt när de gå förbi ett starkt doftande nejlikestånd, och smälta i tårar när mannen anmodar dem om att någon gång gå i kölet, hwilla först måste hafwa rcharaden löft, innan de fe om det strikande barnet, och äro fulla af koketteri och nycker? De äro bräckliga warelser, De te äro glasklockor. Hwilta kunna de damer wara, som rusa stolta fram med ett högfärdigt NE sende, med föraft skådande ned på det simpla packet, litsom ett torn blickar ned på ve ansprålslösa boningshusen, fom äro byagda, äfwen de, af steu och träd, men äro behangligare, warmare och nyt: tigare? De äro tornllockor, fom stärse sordra att man skall skåda upp och rätta sig efter dem, om man också hade den bästa kronometer i fickan. Känner tu tessa urartade warelser, hos hwilka den qwinliga skönhetens för: trolining endast är ett förwillande oms hölje för lastens derunder dolda benrans gel, hwilka drifwa ett ogudaktigt spel med de heligaste tänslor — we den som