2) 7 77 Pen maria sondosen. En Venctiansk berättelse. Öfwersatiniag från Enge. slan. IV. Palatset Avdarenza. (Forts. fr. föreg. n:r). Hwem? maNin man! Sade jag dig ide att jag är nift? fare Angelina med en blick och en röst, fom kommo Leonardo att frukta för hennes förstånd. Ha, ha, ha! Ja! Jag den trogna mafan — jag, Angelina, hwilten har talat med dig om min oförgängliga Firlef — ja, jag är gift! Jag hade glömt det! Förllara dig, min älffade! utropade den unge mannen, blef och uppskakad. Swad betyder denna plötsliga förändring? Angelina lutade fig ånyo met hand axel; men denna gång för att utgjuta bittra, brännheta tårar. eonardo, på samma ang en ifande kyla trängde änra till djupet of hans själ, wisste — att tårar, fom mande från ett öfwerfullt, nästan bristande hjerta, alltid gifwa någon lindring. Han wäntade tåligt, till tess hon fått gråta ut. V. Förtlaringen. Det war en lång och dyster paus. Duennan såg på dem med ett sorgset uttryck. Leonardo häpen, för: wirrad, wisste ite hwad han skulle tänka, under det att Angelina fortfor att fitta stilla på ett ställe. Hen: ned bjerta syntes nära att förkrossas. ES ett ort, min äljfade, sade slutligen Leo: nardo