Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1862, sida 3

Den hittills nog allmänna föreftällningen att jordbrufet i Norrbotten ide fan nå någon utweckling till följd aftli matets hardhet, har såsom en fördom börjat wita för sanningen. Det är numera kändt att till och med hwetet med fördel odlas ända upp till vappmarterna och att råg och forn, bwilfa äro Norrbottens hufwudsarliga föder, aifwa rikare aflastning än i det medlersta och sydliga Swerige, under det att gräswäxten är särdeles fraftin, och i förening med widsträckta och goda beteSmarfer, lemnar ypperliga tillfällen att be drifwa en ladugårdsskötsel i stor ute sträckning. Såsom bewis på jordmånens lämplighet för åkerbrutet, och att ven länga wintern eller klimatet i allmänhet på intet sätt menligt inwerkar derpå, torde få anföras, att de Byalag och den rel af allmogen, fom mera, för att ide säga alldeles uteffutande, egnar fia åt jordbrutet, i allmänhet är ganska mälmående. Jordbrukets framsteg under te forna re åren bedömes måhända bäst deraf, att provinsen nu i det närmaste sjelf framalstrar sitt spanmålsbehof, under det att för ide särdeles lång tid tillbaka, största delen deraf måste införas; att från Norrbotten redan nu utföres ftora qvantiteter ladugårdsprodutter såsom smör och talg, torde wara allmänt belant. En omständighet torde ytterligare böra anföras: Uti Norrbotten tänner man ide Potatis-fjutan! Detta särdeles lyckliga förhållande underlättar wäsendtligt för den arbetande klassen möjligheten att erhålla tillvädliga och billiga lifsmedel, litfom den rifliga tillgången på fisk, äfwensom på Nenfött till billigt pris härtill bidrager. Tillfälle till arbetssörtjenst saknas aldrig, isynnerhet wintertiden förtjenas bög dagspenning genom biträde mid tim merdriften. De wilkor under hwilka åbo autages, äro: Abo får emottaga Hemman, bebygdt och så odladt, att derå kan utsås 2—3 tunnor spanmål samt födas en häst och 2:ne kor. Har åbo icke medel att sjelf köpa häst och for, erhåller han af Bolaget det här: till nödiga biträde. Under de första fem åren är åbo bes friad ifrån alla skatter och afgifter; efter denna tid ålägges honom en billig fatt, lämpad efter förhållanderna i orten. Statten kommer dot alltid att blifva ganska låg, hwaremot skyldigheten att hwarje år wertställa nyodlingar på hemmanet blifwer en hufwudsallig betingelse. Abo är skyldig att förrätta arbete för Bolaget, hwarföre han dock undfår fullt samma betalning som allmogen i orten fig betingar. Abo får, för fig och fin familj, åtnjuta fri resa och tost från hemorten till sin bestämmelscort. . Antagen Åbo, fom lemnar fin närwa