Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1862, sida 3

Då ni gifwer tiggarne, wet ni icke hwem ni gifwer. Ni ser trasiga uslingar för eder, smutsiga anda till mämjelse, men ni wet icke, om denna ffenbara nöd är werklig eller ide. Det werkligen sanna i detta fall kan endast bedömas i hemorten. Alla församlingar hafwa fin ordnade fattigstyrelje, fom fänner hwarenda person och dess behof, samt afhjelper dem efter det wertliga behofmet. DÅ ni fer t. er. en stor fet qwinna i fina bästa är gå och tigga, få är det ju tydligt, att ni fer lasten och lättjan. Arbete selas ingenstädes. Twertom flagar ju mår tid allmänt öfwer brift på arbetare. Den fom fått litet af fattig wården behöfte ej mera. Det går ide an för fattigstyrelsen att gifwa, få att lättja och sedeslöshet främjas. Wet ni dessutom om tiagarens uppgifter äro fans na? Fattigstyrelsen bör och måste göra afseende på hwars och ens helja och arbetskraft. Man skall ju ide handlöst gifwa näring åt lasten? Ni har troligen aldrig hört, att den wertligt gudfruktige och arbetsamme saknat sina mäns ners eller fin församlings ftöd. Genom det att ni förderfwar er nästa, förintar dess arbetsförmåga med edert gifwande, blifwer ni orsal till dess oduglighet och nöd. De lata och ogudaktiga, som icke wilja låta rätta fig, behöfwa mer än nå got annat att pröfwas, om fjälsförbättring någonsin skall infinna fig. För denna själsbättring lägger ni ett oöf: werwinnerligt hinder. Medan dessa yt terst olyckliga bortstötas från alla dör: rar, alla hjertan, från kyrtan och fame hället, wäntar hemorten deras återlomst, för att fa göra dem wäl. Då de återtomma äro de flerdubbelt uslare och mera behöfwande, än da de gingo. Den bars naskara, fom någorlunda Litt, genom års ligt understöd wid hemmet, funnat hjelpad, fan sedan den nägra gånger warit ute på tiggarewägen, till intet pris räddas. Jngenting blifmer för den federmera nog. Men den ftörfta skadan af allt är, att kärleken och förtroendet emellan matar, föräldrar och barn alldeles omintetgöres. Langt ifrån att älska och wilja hjelpa hwarandra, längta de att blifwa hwarandra qwitt. J denna usla ställning händer det oc att barnen ffickas ut att tigga, med föreskrift att hems komma med föda åt de friska och lata föräldrarne. Hemkomna, tages bördan ifrån dem, utan att de fa med af det hoptiggda; hungriga fösas de ut igen på insamling.