Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1862, sida 4

HBwarjchanda. En herre, af foltträngseln hårdt inz trängd mot spexktakelbiljettluckan, kände stort begär att nysa; men för att ej genera biljettmamsellen wänder han hufwudet åt sidan och nyser en annan herre midt i synen. Denne utropar förbittrad: Wet hut! 3 stället för bön om ursäkt utbrister gerningsmannen: Min herre måtte wara utlänning, ty här i landet bruka wi säga: Gud hjelp! — En girigbuk frågade hwarje gång han stadde en ny betjent, om han kunde hwissla; om detta icke war fallet, blef den sökande ej antagen. Någon frågade en gång om orfaten till denna fälljamma plägsed. — Jo, swarade girigbuken, jag skickar alltid betjenten ensam ned i källaren efter win och då måste han hwifla under hela tiden fom han är nere, — så att jag fan wara öfwertygad om att han ide drider.