Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1862, sida 4

dela ett par sorglustiga anekdoter om detta officiella svärjande, af hvilka den ena tydligt ådagalägger befängdheten deraf och den andra det slarf och den ringaktning som visas eden. För någon tid sedan fick nemligen en äldre tro-, huldhetsoch tjenste-ed, och som han äfven vid sednaste stjernfallet hugnades med en ny orden, så måste han ytterligare för 58:de gången sätta sin salighet i pant på att blifva det kongliga väldet m. m. huld och trogen. Skulle ej härvidlag en enda varit tillräcklig? Då alla tjenstemän naturligtvis börja sin embetsbana i de lägre graderna, vore det i sin ordning om edsformuläret så ställts, att samma ed som fordrades af subalternen äfven omfattade högre och högsta grader, ty icke lär eden hafva mera vigt för det att den oftare aflägges: en ed, som afser ett troget uppfyllande af mina pligter under hela mitt lif, är ju för hela lifvet bindande. — Den andra anekdoten är denna: då nu regerande konungen uppträdde på thronen, skulle den militärstyrka, som för dagen var på vakt i hufvudstaden, jemte öfverkommendanten, kommendanten och det närvarande befälet genast aflägga trooch huldhetsed, men i brådskan hade vederbörande fått fatt på ett edsformulär från Gustaf III:s tid, och i enlighet dermed svuro samtlige på att med lif och blod försvara .. äfven gäkerhetsakten. Misstaget rättades någon dag derefter på det sätt, att åtminstone gemenskapen fick efter ett nyare formulär svärja om igen.