Ståndaktig trosbekännelse. Under religions-förföljelsens tid blef en gudfruktig landtman i Schweitz dömd till bålet för den evangeliska sanningens sknll. När han mar färdig att beftiga det, begärde han få tala wid domaren. Då denne efter lång wägran, ändtligen kom, talade han till honom på följande sätt: Ni har i dag dömt mig fom en tättare till döden; jag bekänner wäl att jag är en arm syndare, men ingalunda en kättare: ty jag tror och bekänner af hjertat allt hwad den apostoliska trogbetännelsen innehåller, — denna uppres pade han nu helt och hållet. — Nu ber jag, fortfar han, om denna enda sista ynnest of er, min herre, att ni frame träter bit, och lägger er hand allwarligt förit på mitt, sedan på ert eget oröst, och derefter fritt och med sanning utsäger inför alla dessa åskådare, Mwiltens bjerta flår häftigare af fruktan, mitt eller edert. Jag går med glädje till min Frälsare, på hwiken jag tror; men hur ni derwid må wara till mods, det är eder fak. (Pjalm. 27: 1, 3). Herren är mitt ljus och min helsa; för hwem skall jag frufta mig? — Herren är mitt lifs kraft; för hwem skulle jag grufwa mig? vOm än en här lade fig emot mig, få fruttade fig ändå mitt hjerta intet: om en strid hofwe fig upp emot mig, få förlåter jag mig uppå honom.