Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1862, sida 2

föredraget — dessa nutidens twå mäktiga wapen, hwilta småningom intaga swärdets och muskötens ställe — har menniskoslägtet nästan öfwerallt funnit för godt att utröma dessa infernaliska inrättningar, uppfunna af låga och förderfwade själar. Krig endast för fe ger och ärva, torttr-inftrumenter, fängelser, sådana fom Bastiljen och blytamrarne i Venedig, skola snart utaf d tal, I tigt p N i Ben nara städer blott wara ämnen för romaner, hemtade från en förgången tid. Samhället inspärrar nu en menniska — ide för att hämnas på henne, ide för att tjena per: sonlig hämndlystnad, ide för att krossa förbrytarens sinne och stympa dess kropp, utan för att skydda sig mot förnyade brott, för att frälsa och återföra den wilseförda på dygdens bana. J de mindre civiliferade länderna af Europa, och på mången ort fom i allmänhet anses civiliserad, herrska ännu missbruk, men icke till den utsträckning fom rådde för några år sedan. Det är alltför wäl ländt, att den hemska ftyrels likwäl den le fet de fen öfwer republifen Venedig, med dess Tiomannaråd, dess inavisition och dess förskräckliga, despotiska system, aldrig stod efter i att gifwa exempel på orättmätig och grym stränghet. Hela dess historia är uppfylld med ohyagligheter, fom, i sjelfwa werket, alla länders historia är, under en period, då det materiella ber herrffar sinnena, och okunnighet och widskepelse råda. Det är ide några glänsande uppenbarelser af snille som kunna rentwå ett folk från en sådan beskyllning som den, hwilken jag här framkastat. TI wärtom: Ita: lien mar aldrig mera infwept i mörker och etumnighet, än då några sjernor, sådana som Åriosto, Danz te och andra, lyfte på firmamentet. Jcke få till för: ståendes, fom skulle folket ide hafwa haft ett slags civilisation; men den war af en myctet falff och otillfredsställande larakter, fom hufwudsalligen härflöt mann låg fi dig få drag. när ! begagi hår, wäxt werkli talet. ofantl flott, rum, werfli såg I med ätta att h eller derna nan 4 Manne han fi drömn