Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1862, sida 3

— SÅ mydet bättre, inföll Joseph, fortsätt berättelsen! Frohn återtog tråden af sin berättelse; när han slutat sade konungen: — Huru skall jag kunna tacka er, Frohn? — Ni har gjort er kejsarinna och wårt hus en stor tjenst. Jag skall hålla er räkning derför inför min moder. — Ers Majestät, swarade Frohn, jag wärderar djupt, att Ers Majestät täckes uttrycka fin tillfreds: ställelse med hwad jag förmått uträtta. Ty utom det, att detta är det nådebewis jag högst af alla wärderar, så skulle några ytterligare wedermälen af Ers Majestäts nåd, i andra menniskors ögon, giswa en tydniung åt min karakter, fom hwarje soldat, mån om fin ära, bör tillbakawisa. Och likwäl är jag få egennyttig att begagna mig af detta ögonblid för att bedja Ers Majestät om en belöning. — Tala, Frohn, inföll konungen ifrigt. Ni fan begära af mig hwad, fom står i min matt att upp: fylla. — Då ber jag om en kornettsfullmakt för min qwartermästare. Han har troget och redligt bistått mig; han har warit medwetande af den fara, i hmwilfen wi swäfwade, men han har med manlig beflutfam het trotsat den. — Och hwem är den der Phenir till under: officer? — Han heter Franz Fellhammer, ers majestät. Josef såg förwånad på den talande. — Sedan han fom från ridskolan har han mas rit wid min sqwadron och jag har bildat Honom till en duktig och pålitlig krigsman. — Har ni det, bäste Frohn? Nå, då har ni ju äfwen der gjort ett underwerk, tillade konungen leende,