Tempus. Stunden ilar bort, Dagen är så kort Och man gör för lite godt, Upp derför min van, Tay din tid igen, Sök att bättre nyttja den! Saknas kraft derlill, Stå ändå ej still; krafter får du, om du vill: Under trogen hon Skall din dag bli skön Och dess afton ge dig lön. Glöm ej himlens bud: Ålska högst din Gud Och dernäst en trogen brud! Då skall tiden här Bli dig dubbelt kar, Och din sallhet ökas der. Uppsök plågans rof, Stilla dens behof, Som elandet satt på prof! Största lon du får År en tacksam tår, Som från tröstadt hjerta går. Ilbilken herrlig lott Har ej menshan fått, Då hon ulskar och gör godt! Sallhel, frid och tröst Lemna ej dess brost Under åldrens sena höst. Låt ditt hjerta då Stads af kurlek slå! — Lijbels stunder snart förgå, Och allt annat gloms, Nar ditt timylas toms; Endast har du alskat göms. Otto.