emellan Å. och henne samt Anna Anders son, d. 20 Nov. 1860 upprättade, men till d. 1 Augusti samma år antedaterade handling, fom afsåg Stattins och Ans derssons rättighet att såsom Återlunds tjenare för hans räkning sälja fpivituösa drycder, hade tillkommit sedan Å. af stadsfiskalen stämts oc fällts till answar för oloflig utskänkning i nedra mår ningen, genom gesällen Hammarberg, och ytterligare stämts till d. 23 Nov. nämnda år, samt för att för framtiden freda Å. från åtal; mid upprättandet af hwilken handling, hrr Dahlström och Hammars berg warit närwarande; men ansåg Stats tin att det kontrakt af d. 19 Maj mes ranämnde år, emellan Stattin Andersson och Å., genom hwilket Å. till dem utarrenderat fin fömeiteri-rörelfe och fin öfra wåning, å mycket heldre borde anses wara gällande, som hwarken Stattin eller Andersson äro Åis tje nare, eller af honom åtnjuta kost och lön; men wäl för egen del, af egna pens gar, uppköpa waror och dem försälja utan redowisningsskyldighet till A. Kontraktet hade wid tillfället annullerats, men Stattin hade sitt och Anderssons exemplar deraf qwar, och förewisade detjamma mid rätten, tillika med den till: komna handlingen af den 1 Augusti. Rådmannen Tengwall: ati han ide bestämdt kunde påminna fig om han författat den nämnde handlingen af d. 1 Augufti; men, efter det att densamma, på anhållan af åklagaren, för Honom af ordföranden upplästs, syntes det fom om hans minne till en del uppfriskats, ty från hans samwetes fina durchslag frame silade han ett slags bekännelse om att han warit den, fom, på anmodan, upprättat eller, fom han yttrade fig, på papper uppkastat planen till den ifrågawarande handlingen, hwilken han doc ide sjelf renskrifwit; kunnande T. ide påminna sig årtal, data och summor som der upptagits; men ansåg antagligt wara, att den tillskapats för att utestänga åflagaren från möjligheten af widare åtals anställande mot N. Hr Dahlström, hwilken mid underskrifwandet af meranämnde handling was rit närwarande, syntes i glömskans natt hafwa begrafwit hågkomsten af venfamma, fastän bekant är, att hr D:s eget intresse spelat en icke obetydlig role i ÅAkerlundska utskänkningsdramat. Emedlertid sade dock hr D. sin tanke wara, att handlingen möjligen funnits, samt, om få warit, den uppgjorts för det antydda, föga hedrande ändamålet, neml. åklagarens utestängande från widare åtals wäckande mot Å. för olofliga utffäntkningar. . Häggblad: att kort efter det att A. pliktat för oloflig utskänkning, hade Å. inne på waktkontoret till wittnet yttrat: Nu har jag fått en som skrifwit åt mig å, att fiskalen ide fon komma åt mig mera. Under hrr Tis och D:s wittnesberäts elsers afläggande, förmärktes bland de ör tillfället talrikt församlade åhörarne