Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1862, sida 2

— Ni är en förskräcklig menniska! sade Trenck, fästande sitt öga dystert, men lugnt på Frohn. — Den, som har med öfwerste von der Trenck att göra, måste anwända owanliga medel, genmälte Frohn leende. Men fatta ert beslut. Tycker ni mitt pris är för högt? Eller will ni wänta längre, för att spörja giftets werkningar? Det kan snart blifwa för sent. — Jag måste gifwa mig fången, swarade öfwer: sten efter en paus, under hwilken han ofrånwändt betraktat Frohn och mumlat obegripliga ord imellan tänderna. SÅ må det ske i dj-s namn. Han framdrog nu ur sin bröstficka en portfölj, skref några ord med blyertspenna derpå, lösslet bladet och gaf det till Frohn. — Det är nog, fortfor denne, sedan han genom läst det och gömde det wid sitt bröst. Ropa på en tjenare och tillsäg honom att genast hitkalla den qwartermästaren wid husarerne, som följde mig hit; befall äfwen in watten. Trend fattade en liten silfwerpipa, fom låg bred wid honom på bordet och framlockade en gäll Hwifling derur. Ögonblickligen inträdde tjenaren i rummet. — Ekicka genast hit qwartermästaren wid Hhufa rerne och skaffa in watten, befallte öfwersten Honom. — Husaren har länge patrullerat här ute i gången, fade tjenaren, i det han skyndade ut; straxt derefter inträdde werkligen Franz. oo — Franz, fade majoren, wi behöfwa din stöfwel. — Franz lutade sig genast ned och drog med märtwärdig skyndsamhet af sin ena ridstöfwel, med lika behändighet gjorde han en inskärning med en fällknif i fodret på skaftet och framdrog twenne små