Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1862, sida 3

jag förmår, för att uppfylla mina förmäns for dringar. — Det gör du, Frans, det eger fin riktighet, genmälte officeren. Sedan man, anseende till ressa lättsinniga pojtstreck, bestämt dig till militär — få kan du tacka himlen, att man så mildt förfarit med dig, och att polisen i den lejserliga hufmudz och residensstaden funnit att det icke lönade mödan att draga pojken inför rätta eller hälla några undersökningar med honom, utan att bifta medlet wore att draga på honom en soldatuniform och gifwa honom hasselkäppen till preceptor .. . — Det är mycket sannt, herr major, swarade Franz, och jag prifar min skapare, att jag från den kejserliga ridskolan blef inskrifwen bland husarerne och att herr major von Frohn kort derpå erhöll ber fälet öfwer wår sqwadron. Han har gjort mig til en ordentlig karl .... — Med qwartermästares rang, hwilken, som du wet, är första steget till hwarje militärisk storhet och titel .... — Allt detta, fortfor Franz, har jag herr major ren att tacka för! N — Det gläder mig, att du erkänner det, Frang, ty Gud skall weta, att jag haft mycket beswär mer vig och hållit ett wakande öga på did. Jag wifte att du skulle blifwa en bra karl, blott du fom ifrån hemmet, det insåg jag wid mitt första möte med did — dina wärda föräldrar hade ide förstått att uppfostra dig rätt, och så fördjupade du dig i därskaper. Ses van den dag, jag fann dig i min sawadron, har rn icke behöft beklaga dig öfwer brist på aga, och derige. nom har det lyckligtwis fommit så lånat, att det blifwit en karl af dig! (fortf)