en menniska blifwa ostraffad, fom ide en gång bhundturken skulle tillåta att grassera på det sättet! — Eders majestät, genmälte konung Josef, har fullkomligt rätt, Trenk är en förfärlig menniska — han är som en björn eller fom ett annat wilrdjur, hwilket man kan skicka ut emot fienden; och sedan, när det gjort fin skyldighet, måste lägga i band och bojor. Men man måfte nu blott öfwerwäga, om det ide skulle wara opolitiskt att gå för hastigt tillväga dermed. Dessutom ställa fig ide få få swårigheter deremot. Will eders majestät, att krigshofrådet helt enkelt skiljer honom ifråu sin chefbefattning och befaller honom att på en bestämd dag inställa fig för trigsrätten ? — Han wore noa i ständ att ide infinna fig! swarade kejsarinnan. Jag fruktar dessutom, fortfor hon, att han tänker draga fia med sitt röda regemente till Slavonien och att spela pascha der på fina gods; ty han aktar ide för rof att göra fig till landsherre, om man äfwen förnekar honom det i Wien! — Det kunde allt inträffa något ändå sämre, anmärkte Jesef, och derpå fruktar jag han först slullle tänka .. om han ginge öfwer til Preussen! Der ffulle man öfwerhopa honom med guld! Maria Therefia kände fig uppenbart träffad af sonens inkast, på hwilket hon dessförinnan icke tycktes hafwa tänkt. — Det skulle wisserligen wara illa, fade bon... .. min herr fon har ganska rätt .... han är en fättare . . . och fan nog lätt flå fig ner i Preusfen... — Derhän får det ide tomma! inföll Josef. — Nej — hellre än att unna den elafe man: