— Då To Fe eller och hela fitt wärte, skall då egaren eller innehaswaren statta för fastigheten och inteckningshafwaren tillika skatta för det kapital som inteckningen lyder på? Wid taxeringen af inkomst af arbete är ett stort fält öppnadt för godtycke och ännu mera mid taxeringen af de lätt fördolda kapitalerna. Här har man blott att wälja mellan den skattskyldiges egen uppgift, bererningsfomitten8 godtyckliga antagande, eller en inqvisitorist under: sökning, som blir wådlig för mången familjs wälfärd och lugn. Å ena sidan har man bedrägligheten, å den andra aedtyckligheten att strida emot; kunde in: kom stskatten noga och utan bråk beftämmag, more den utan twifwel bland de rättwisaste af alla. Den är också anta gen i Frankrike, England, Österrite, Baijern m. fl. Konfumitionsbeskattningen har den förmån att den föga fännes, emedan den ingår ffilling efter fil ling och ger den föga bemedlade tillfälle att spara. Denna klass har också på alla ställen der infomft-taran är etablerad, blifwit skonad, rock har nämnde bes fattning i allmänhet det fel att motwerka sparsamhet och bildandet af fapitaler. Den äldsta beskattningen war ti onde af jordens produkter, men fom ej mera är lämplig mid en ftigande civilifation, industriens ökande och mångfaldigande. Här blir beskattningen mera komplicerad och troligen finnes mången som ej rätt wet sin inkomst för året och således ej kan uppge densamma. Här blir frågan hwarken mer eller mindre an: Kan herrn Åssa? 2 eller flamm fier honom! De publika kassorna hafwa som man wet mycket utlånta penningar och få alltså widkännas en bes tydlig afgift. Landtegendomarne i Smwes rige anses wara intecknade för 59 pros cent af wärdet; deraf uppkommer en bes tydlig skuld iå kapitalisterne, hwilka troligen ställa få till att den skuldsatte får betala afgiften till staten på ett eller annat sätt. För öfrigt blir det en kinkig sak att fitta med i beredningsoch taxelinga tomitterna: en sorts opinionsdomstolar inför hwilka mången söker att förwilla opinionen, då den fattige ofta will passera för rit och den rike för fattig. Emellertid får man trösta sig med ehuru det är en becröflig tröst, att afgifterna till staten äro föga betydliga, jemnförda med afgifterna till kommunen, der pre: sten, soldaten och den fattige göra fin rätt gällande — allt på den skuldsatte fastighetsegarens bekostnad. J Swerige har man lagt skatten på jorden, på egendomen, på arbetet, på Iöner och pensioner och på inkomst. På andra ställen har man antagit en ans nan princip och stället för att lägga den på producenterna och dem fom spara, har man lagt den på konsumenterna, på dem som wilja lefwa wäl, på dem fom slösa och njuta lifwet under statens skyrd. Skatterna uttagas der af lyxen, af fonsumtionen, af njutningen och wiällefnaden under form af tull och accis. Detta sätt är antaget i Norge och kordanerika, mer och mindre i alla andra län j der, men minst i Swerige. Slutligen: vå en krånglig författning! skall exeqveras, är det klokast att kilja sådana funltionärer som hwarken tänka eller resonera utan blott handla efter i bokstafwens lydelse, den må wara huru j tan fom helst. Att författningen är grumlig fon slutas deraf att wederbö i rande måst sammanträda för att utfundera def rätta mening. ————— ——l— När man har trakigt. (Ur Affischen.