Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1862, sida 3

ö fare: Han war så stursk af fig och derwid tilltalar det förskräckta barnet jålunda: Jag kan ej hjelpa det, min lilla flicka; jag är twungen att ge mig af och lägga allt dethär tunga skräpet på dina skuldror. Du får hjelpa dig så godt du kan. — En tysk tidning berättar följande anekdot om prinsen af Wales: Drott: ning Victoria brukade ofta inbjuda nås ara skolgossar från GCaton till flottet Windsor för att leka med de kongl. prins sarne. De unga lorderne mottogo ej synnerligt gerna inbjudningarna, ty den engelska ungromen är blyg ända till Yt terlighet. När således gosfarne kommo till slottet, kunde de under de första tim: marne ej fomma fig för att leka något; blygheten öfwerwanns dock slutligen, och de unga prinsarne och lorderne woro snart i full fart att springa, klättra, fasta boll, fäkta och boxas. Efter en får dan under lekar tillbragt dag fom prinfen af Wales, då 11 är gammal, i fin moders kabinett med ett troligen under lekarne erhållet swullet öga. Drottningen, fom tyckte fig märta af fonens finnesstämning, att det swullna ögat ej war följden af en florettstöt, frågade prinfen om orsaken, men på fin upprepade all: warliga fråga fit hon ej något annat swar af honom än att han ej wille wara någon angifware. Åå, så skall jag wäl ändå få reda på fafen, fade drottningen och lät till dagen derpå inbjuda samma gossar, fom warit på besök den ifrågawarande dagen. Då ungherrarne woro samlade, kom drottningen in till dem och frågade: 7Hur har prinson af Wales fått sitt swullna 5ga? Allmän tystnad. Gerningsmannen mar lam af förskräckelse, och de andra wille ej heller j wara angiftvare. Plötsligt bemannade sig den skyldige, trädde modigt fram och derför gaf jag honom en fittopp! Drott ning Victoria strattade hjertligt åt denna ; förflaring och fade: Det war rätt gjordt af dig; om han en gång till ffulle wifa sig stursk mot dig, så gif du honom en sittopp till!