Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1862, sida 3

strar ha gjort fig en ära och förtjenst af att formligen konstituera denna all männa trängtan efter frihet och sålunda afböjt de faror fom eljeft skulle warit förenade med dess alla hinder nedbrytande framfart. Utgående från den öfwerty-. gelsen att en friwillig efterskänkning af föråldrade oseder och grymheter bäst främjar kronans sanna och icke blott illusoriska fördelar, har den menniskowänlige kejsar Alexander den andre af Ryssland såsom bekant för några månar der serdan afskaffat den onaturliga lif: egenskap, fom warit hans lands förbannelse. Han har megdgifwit bönderna, några och tjugu millioner till antalet, rättighet att efter hand tillköpa sig den jord de hittills brukat för sina herrars räkning och med detsamma tillförsäkrat dem den personliga frihet, för hwilken dispotismen måste förr eller senare träda tillbaka. Genom detta kejserliga påbud, hwiltet inom de twenne nästföljande åren skall träda i full kraft, krossas de bojor, i hwilka Boris Godunov, Jwan den för: sträcklige och Peter den förste fängslat vet ryska folket, och fullbordas ve befrielseplaner, med hwilka Peter den tredje, Paul och Alexander den förste samt Ni colaus hwar efter annan umgåtts. De misshandlingar, för hwilka det moffovis tiska rikets lifegna warit i århundraden utsatta, blifwa genom det kejserliga mar nifestet, om icke på en gång, åtminstone efterhand undanröjda och afskaffade. Det föreskrifna lösköpandet har litsom befrielseceremonien mycken likhet med de till slafweriet hänförlige inrättningarna i det gamla Rom. Manifestet har redan burit mången wacker frutt och mången by är nu bebodd af muntra frihetsfträfwande menniskor, hwilka utan fruktan blicka upp till deras fordna herrar och med tacksamhet ständigt påminna sig den milde kejsaren. Jnom några år skall hela ryska monarkiens utseende wara ett helt annat än mid tidpunkten för Aleranders anträde till regeringen. Hör att winna en ersättning för de materiella fördelar afskaffandet af lifegenskapen anses tillskyrnda den ryska jordegande adeln söker denna att utwidga sin polis tiska matt, hwilket allena är möjliat ger nom införandet af ett konstitutionellt lif, dermed aristokratien hoppas funna tillrycka fig sådana fördelar fom för all framtid funna sätta den i oberoende af sjelfherrskarnes nycker eller med andra ord tillförsäkra den en afgjord inflytelse på landets allmänna anaelägenheter. Under alla dessa inbördes slitningar ber finna sig emedlertid landet i ett tillstånd af wanmakt, ur hwilket det endast fmår ningom kan återhemta sig.