— a — ————U5c —— —— Clin på YPrudsjesset. Episod ur folklifwet. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Nej, få wisst fom Gud nu fer både dig och mig, har jag aldrig haft någon annan flicka fär, men ide fan jag falla annan tid min, i hänseende till big, än den, då du med din fars samtycke blifwit min trolofwade. Men Elin min, du får ide wara få granntyckt och ej räkna få noga med mina ord. Jag är ide få fin fom du, hwarken i sätt eller tal, och huru orden än falla fig, få fwär jag dig nu inför Gud att du är mig öfwer allt annat fär, och om du dör få mill jag ej lefwa. — Åhjo, vu lefwer allt ändå; helst wille jag lefwa hos via, men heldre dör jag än om jag förmärker att din kärlek skall öfwergå till köld och lif: giltighet. — Det skall du aldrig förmärka, Elin, men ett will jag dock förtro dig; på mig eger starka drycker en berusande werkan; bränwin skall jag ej smaka, det bar jag lofwat dig och din far, och winet förbjuder sig sjelft, enär jag ej har råd att dricka det, men i ett godt lag går det ej an att neka tömma ett glas öl, och stulle detta glas möjligen följas af twå, tre, få rätna ej på hwad jag säger. — Hwarför går det ej an, menade Elin, att låta bli det man ej tål wid? Kan du ej uppoffra så myc ket för rin flickas skull, så är kärleten ej stark i dig. — Jo, det är han, Elin; men om en karl icke drucke på ett gästabud få ansågs han för en käring.