Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1862, sida 3

1861 angående bränwinsförsäljning i parti, hwilken stadgar: att mid mätta: reslut rörande lewerering af bränwin, äfwensom wid partihandel med denna wara, priset pr kanna skall bestämmas efter en normalsstyrka hos bränwinet a 50 procent mid Å 15 Celsius. — årswäxten i rv fet har enligt årg wäxtberättelserna utfallit öfwer medel måttig i twenne län: Malmöhus och Norrbottens; metdelmåttig i åtta län: Kronobergs, Blelinge, Christianstads, Kopparbergs, Gefleborgs, Jemtlands, Westernorrlands och Westerbottens; nära medelmåttig i åtta län: Södermanlands, Gotlands, Jönköpinas, Hallands, Elf8borgs, Skaraborgs, Wermlands och Örebro; under medelmåttig i 5 län: Up: sala, Ostergötlands, Göteborgs oh Bo: hus, Kalmar och Westmanlands; samt wida under medelmåttig skörd och nära misswäxt i ett län: Stockholms; funuande således innewarande års fförd för hela riket i allmänhet anses för nära medelmåttig. — En f. d. gardist B. lemnade för några år sedan Swerige att föka sig i det förlofwade landet Amerika en. bättre utkomst. Det gick dock temligen smått med försöket att bli kapitalist. Di fri: get brast lös fom hans swenska wmitkingablod i rörelse, yxan slängdes i wrän och han grep till musköten, samlade fris williga och exercerade med dem af hjertans luft. Dels med anledning af dessa meriter och dels af brist på dugligt befäl fick han snart anställning såsom löjtnant wid förbundhären. der hans wid gardet förwärfwade militäriska insiger efter fort tid skaffade honom först fapten8och sedan majorsepiletterua. Ef: ter Lexingtonslaget förde han befälet på någon förlorad poft, der han ett tu tre fann fig omringad af en öfwerlägsen fiendtlig styrka och måste kapitulera. Res bellerna wisade sig ganska hyagliga, det simpla follet fick, pir sitt hedersord att icke mera slass ewot dem, ai hem i frid till sitt land igen, men officerarne sågo de fig twungna att behålla sasom fån: gar. Wir major, fom förnam detta, ffyndade fom en pil uppför trappan till öfra w ningen af sitt högqwarter och började i hast att utbyta majorskostymen mot en simpel soldatmundering. Medan han fom bäst war i i farten med fin mes tamorfos, kommo rebellerna inrusande i rummet och frågade ifrigt efter majoven. Söker ni majoren fi söker ni förgäfwes, han stupade i förgar och der ligga hand kläder, fade den alldeles ide förbluffade B., hwilken i det han hop: knäppte soldatkappan, pekade på åter: stoden af majoren, fom lig i en hög på golfwet. Hans kallblodiga twvärfäferhet imponerade så på rebellerna, att re läto honom gå fin wäg med de öfriga, men fom han ide tillhörde gemene man, sa ansåg han fig ide bunden af något hedersord, utan drog i fält få fnart han fatt ny uniform. —————777——4 — —————7——— — —