Norrländska Korrespondenten – 23 november 1861, sida 3

Det älskar Du, dess kära strand Du skulle glad med väpnad hand Försvara mot en verld. Och aldrig i Ditt land Du såg on koja, som var byggd för läg För Sveriges höge Drott: Bland berg och dalar, som man vet, Du sökt Dit folk i enkelhet, Och derför ock Du känner det, Och Du dess kärlek fatt. En kärlek ock Du vunnit här, Som sedam länge rotfäst är Vid Fyris kända strand: På gammalt vis har ljusets makt Här ånna qvar sin svurna vakt, Som än haneret ned ej lagt För Gud och Kung och Land. Tag då emot vår enkla säng, Ur varma bröst den har sin gång Och vill till hjertat gå, Ty Sveriges folk har ännu qvar Den vackra tron från fordna dar, Att Kungen under purpurn har Ett hjerta hau ocksa. Kung Carl det har och mod och kraft, Som Carlar före honom haft, Så jubla folk och sjung! Sjung om ditt hopp och minne då, Nu skimra de så ljust de två, Och slute alltid sängen så: Bevare Gud vår Kung!