fela. Åt hwilka skall då denna doms rätt uppdragas? Jcke fan den tänkas tillfalla dem, ät hwilka hr B., i följd af ide-framglindgningen, ej en gång will meds gifwa rättiahet att tillhöra Guds församling. Och då återstå inga andra än be, genom hwilka nämnda framglängning warder bewisad, och öfwer dess wertlighet eller ide werklighet äro de äfven sjelfwe ensamt domare . . . Huru leder ide dessutom denna hr B—s lära rakt in på konventikeln, ej den, som i stilla fromhet blott sysselsätter fig med GÖnds ords läsande och uppsamlande af dess håfwors rikedom, och hwarom aldrig nå got annat än godt kan wara att säga; nej den, som i stället tar detta af hr B. framställda afgörande om hand och få lunda sätter fig afsöndrad, om ej i form, dot i tänkesätt från Guds öfriga för: samling, fullkomligt i strid med Guds ord, att man skall halla andans enhet genom fridens band. Det kan ej wara ödmjukhet, ej den sanna lefwande trons frukt, fom sådant åstadkommer; wi bafwa sölt den mildaste förklaringen, som hr Å—s egna ord lagt of i munnen, neml. att det är ett omedwetet syfte, som gjort fig gällande på sanningens betojtnad ... Sin åsigt will hr B. understödja med en bibeltolkning, fom ide mer än fjelfwa åsigten kan gillas, och i hwilken hr B. troligen ide får många deltagare. Han mill neml. af Pauli uttryckssätt: heliga (hagioi) i helsningsorden utibrefwen till Corinthier, Romare, Ephesier och Philipper sluta till att brefwen gälla ide den synliga, utan den osynliga före samlingen, sedan han förkastat ven tyrdning, att om församlingarne kallades heliga på grund af deras egen subjectiva helighet, då inga andra kunde menas än enskilda medlemmar eller en afdelning af församlingen, fåran fom hr B. antyder med de der omnämnda framgalins sande kretsar. En dylif tydning tyckes annars skulle gifwit hr B. en wiss enhet med fig sjelf, fom nu ide blir för: hållandet. Här synes han neml. blott wilja stödja fig på den rent osynliga före : samlingen, ehuru han sjelf snart åter gör den synlig. Hwad nu åter ordet helig beträffar, fom just utgör tyngdpunkten i Hr B—s bewisning, få torde det icke wara för mången obekant, att det war ett apostoliskt bruk, att nämna medlemmar af hwarje christelig förjamling, fåfom lemmar af wår Herras Jesu lekamen och såsom genom honom uttagna ur syndens och hedningarnas lif, helige . Aro ide till och med uti kyrkans heligaste lemmar ännu fött och ante mot hwartannat, och wittnar ide Paulus i detta fall med oss och emot hr B. just i beskrifningen om Corinthiska förfamlins gen, om stridigheterna bland Galaterna, flera andra ställen att förtiga? Will hr B. icke läsa, wi wille nästan säga, med förbundna ögon, borde han erkänna sanningen häraf ... Wi wilja icke nu orda om, huru hr B. wederlägger sig sjelf i fin bibeltoltning ... Wi wilja