Norrländska Korrespondenten – 16 november 1861, sida 3

Nådemedlen, såsom tron uppwäckande, äro bet föregående, tet bilrande elemeutet, fom har fin aft oisecint i fig; menniskan må wisa fig förvdensamma mottaglig, eller ide . .. Om nådemerdlen undanskintas från fin objectiva plats, .. bivad bliv då tron eller hwarifrån tonuner den? Antingen ffall den bli mens niskans eget wert,. . sålunda åter en werklära, hwaremot hr B. uppträder, eller ock utan subjectets egen frihet, merkande antingen till dess ewiga wäl, eller ewiga we, samt i bägge fallen ingalunda bildande den församling, fom skriften rä rer, och till hwilken hr B., i följd af sin wälmening, med all fin obestämdhet dock säkerligen will komma ... Hwem är det som ser, hwem som afgör, om en menniska har tron, om ide ensamt Gud? Det är oc derföre Herren Jesus gifwit oss sitt ord och sakramenter, som församlingens objectiva grund ... Here ren drog sig icke undan, icke en gång för Judas .. San afstilide ej sjelf, ej Heller hans apostlar i wissa hopar: de fingo wara tillsammans under förmaning, under bön, under bestraffning, der sädant war af nöden. Men aldrig uppmanades församlings -medlemmarne att siilja fig åt, att predita den ene i sin wrå, den andre i en annan. Konventitelen, i dess moderna betydelse af afföndringslusta inom stiftad driften församling, war ej uppburen i det apostoliska tidehwarfwet; ty afsöndringen gällde hedningarne, men förbättrings-arbetet gällde hela den drift: na menigheten. Hr B. är mydet angelägen att få li tet fom möjligt anwända ordet kyrla, mer eller mindre synes han liksom rädd derför ... Han gör den flutfatfen, att man wäl fon bruka ordet kyrla, blott man dermed ej menar något annat än församling. För att wisa det nästan barnsliga i denna anmärkning, behöfwer man blott wända om hr Bes ord, och säga: ordet församling kan naturligtwis brukas, men endast såwida man dermed icke menar annat än kyrka; så är det brukadt i öfwersättningen af kyrkobibeln etc. ete.. (Forts.)