Norrländska Korrespondenten – 6 november 1861, sida 3

tanklöshet. Wet en och hwar att den allmänna wälgårenheten ide mera lyfnav till begäran om hjelp i och för elogwådor, få skall den lilla årliga förjätringsutgiften ej synas honom få stor, och med det tillwäxande antalet af försäkringar skall försätringsafgiften mins EK en uppmuntran till liknöjdhet oc stas, så att winsten af försäkringarnes större allmännelighet blir en winst ej endast för sjelfwa anstalten, utan och för allmänheten. Men det enda medlet att åstadkomma ett bättre i detta fall är endrägtig famwerkan från pressens sida, att, på högst få undantag när, wägra införandet af alla slags uppmaningar till sammanskott för brandskadade. På sådant sätt stall wälgörenheten lära jig tänna fina gränsor, och de fom hafwa något att förlora stola ej fortfara i fin sorglöshet, utan för säterheten af sin egendom med glädje betala det lilla premiebeloppet fom befriar dem från skammen att låta andra menniffor betala för deras wårdslöshet och försumlighet. (MN.-P-)