Norrländska Korrespondenten – 6 november 1861, sida 2

blommor, hört dess träd susa och förnummit de anderöster, fom tala ur def tysta grafwar. Men mi funna ej undgå att mwidröra den I5iliaa fåfänga, fom äfwen på detta, de dödas tysta mi lorum, försökt göra fig gällande. i J ett af kyrkogårdens hörn stod nemligen en far miljgraf, uppförd i Konung Fredriks tid af Silfmwerstjernska ättens stamfader, Herr Swen Lilfwerstjerna, som blifwit adlad under nämnde Konungs regering och hwars högsta storwerk war denna familjgrafs uppförande. i Herr Swen Lilfwerstjerna, fom före sitt upp: höjande i adligt stånd helt enkelt hetat Swen Swensson, hade lagt sig mycken winning om att uppföra en familjgraf, wärdig sig och fin höga ätt, och flutligen för att sätta kronan på sitt werk hade han vfwer dörren låtit uppsätta fitt glorwördiga namn med tillhörande wapen, bestående af ett lejon fom höll twenne swärd uti ett med silfwerstjernor beströdt fält. Men oaktadt blott ett sekel förgått sedan Silfwerstjernornas adelsdiplom utfärdades och grafwen nybyggdes, hade dock tiden farit hårdt fram både med namn och wapen: stjernorna woro helt och hållet utplånade, lejonet hade förlorat både hufwud och ramar, och ef namnet fanns ej qwar mer än... tjerna, hwilket emellertid war öfwerensstämmande med den nyare tidens sundare åsigter och tycktes gifwa adelsmännen en wink om att återgå till det stånd, hwarifrån deras fäder fordom utgingo. Sedan professorn betraktat dessa skröpliga qmwarlefwor från en fördomsfull tid och äfwen kastat en blick på den gamla solwisaren, fom mosfig och Iutande stod der han halftannat sekel stått och nu fom förr war redo att med fitt roftiga stift mäta tiden, Fr