Norrländska Korrespondenten – 2 november 1861, sida 3

detsamma om du är här eller der. Men som sagdt: jag har fattat mitt beslut. Jag reser härifrån och återger Silfwerstjerna sin frihet. — Nej, nej, älskade tant! — Tyst, mitt barn! Mitt beslut är oryggligt fattadt. Jag refer. Men fe! hwem kommer ter nere? Jag tror det är Stälörn, yttrade friherrinnan och fattare Agned arm samt begaf fig ner åt stora bygge ningen, der Stälörn war henne till mötes; men han hade bistrare uppsyn än då han reste bort. — Jag ser huru det är, sade friherrinnan med lugn. Hwar är Gustaf? — Jag mötte honom i —köping. Han är med och qwarstannade hos major Pilen. — Han will ej återfe mig, yttrade friherrinnan. Wälan, han skall slippa det. Jag reser i morgon. Efter att hafwa yttrat dessa ord trydte hon ömt en kyss på Agnese panna och gick in till sig; men Ag nes stapplade in i stora salen, der hon satte fig wid ett fönster och blef sittande under det skymningen utbredde fig öfwer nejden. Sedan hon så suttit en stund, förfjunten i djupa tankar, lättade flutligen en ftröm af tårar hennes bröft, och derunder hörde hon ide att dörren öppnades och att Silfwerstjerna inträdde. Hon warseblef honom först då han stod alldeles inwid henne, och wid denna syn undföll henne ett anffri. . — Agnes, min emwigt dyrkade Agnes, blif ej förskrämd, det är jag, yttrade Silfwerstjerna och fattade Agned händer samt öfwerhöljde dem med kyssar. — Lemna mig morbror, lemna mig, utropade hon och ryckte fina händer ur hans samt skyndade mot dörren, der hon mötte professor Pettersson, fom hän: delsewis fom in.