Norrländska Korrespondenten – 30 oktober 1861, sida 3

Angfartyget Colonifts förs lisning. Engelska tidningar meddela angående denna olyckshändelse. Fartyget lomnadr Köpenhamn den 13 Sept.; wädret war vackert, och allt gick bra till den 16 på morgonen. Under loppet af den före 3ående natten hade winden tilltagi! och hade slutligen öfwergätt till sristolsiig storm. Omkring kl. half 4 bröt eu wåldsam störtsjö in öfwer furtyget från styrbords fira, derwid det lade fig helt och hållet på sidan och lasten förfföt sig betydligt. Alla man kallades ögonbiidligen på dick, och kaptenen gaf befallning att berga seglen. Derpå öfworfördes allt, fom fanns på däck, till fiyrbordsfidan, under förhoppning att man derigenom skulle få fartyget att refa fig på kölen, men detta lyckades ide. Alla möj: liga anstalter widtogos un för att hindra wattnet att intränga i maskinrummet, men fartyget tog dock in matten i sådan myckenhet och med sådan hastiahet, att det litwäl dit inträngde och snart släckte elden under pannorna. Man hissade nörsignal och snart fom en briga i sigte, som beswarade signalen. Samtidigai bort: tog en wäldig mår styrbords räddningsbåt och twå andra bitar. Fartyget bör jade sjunka med akterstammen, och faptenen befallde nu att de qwinliga pasjagerarne skulle föras i båten; men till följd af sieppets höga brädgång war det icke möjligt att få båten i wattnet. Andtligen sjönt fartyget få djupt, att båten blef flott: de fom befunno sig tillräckligt nära och hade nog sinnesnärwaro, sprungo i densamma och kommo efter mycken ansträngning och fara slott från wraket. Sjön gick fruktanswärdt högt och de, som befunno sig i båten, behöfde anstränga alla sina frafter för att hindra den att fyllas, få att de ide kunde göra det mine sta för att rädda öfriga ombordwarande. Det lyckades ändtligen den förut om nämnda briggen att rädda dem, fom be funno sig i båten hwarpå briggen Höll ned emot wraket för att möjligtwis rädda några af dem, som ännu woro ombord, hwilket dock lyckades blott med en mar tros. Stormen rasade få fruktanswärdt, att det icke war möjligt att lemna någon ytterligare hjelp, och kort derpå sjönk ångbåten med fer passagerare och åter stoden af besättningen, deribland tfantenen. Styrmannen hade, en half timma innan fartyget sjönk, warit nere i fajutan för att förmå en hr Hald och hans hustru, fom ide lemnat kajutan sedan fartyget fick störtsjön, att begifwa fig upp på däck, då de derigenom stulle ha större utsigt att blifwa räddare; men hr ÖH. wägrade att lemna fin hustru, fom då redan syntes nästan liflös, och de omkommo följaktligen båda i wågorna. Fartygets befälhafware, kapten Becket, hade i Maj månad rädtat besättningen på ett preussiskt fartyg, och i Hull låg och wäntade på honom en skrifwelse från preussista regeringen med tacksägelser för denna handling.