Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1861, sida 2

— Fjorton dagar Yngre, swarade Lilfwerstijerna och ett sållsamt leende krusade hans läppar. Men, fe der är Agnes. Jag har inbjudit Henne på en liten lusttur till Biskopsön. Skynda dig och hemta Aurora, i fall hon skulle wilja följa med. Efter dessa ord fyndade baronen ut. Stålörn ställde fig wid fönstret och såg honom fatta Agnes händer och föra dem till sina läppar. — Han är tokig, han är fulltomligt kär i flickan. Jag undrar hwad detta skall taga wägen, yttrade fap: tenen betänksamt, hwarefter han gick ner till friherrinnan, som satt wid ett fönster och betraktade Agnes och Silfwerstjerna. — Will friherrinnan följa med till Biskopsön? frågade Stålörn. — Nej, blef swaret. Jag har något angeläget att uträtta. Följer kapten med? — Sag seglar gerna, och då jag war barn roade jag mig ofta dermed; men i dag har jag sannerligen ej tid. De tio stenbrytarne, hwilka på beting åtagit fig att uppbryta det få kallade skärfwet, kommo ju i går afton. Sannerligen jag förstår hwarför egarne till Lindeshof ej förr låtit uppbryta detta stenmoras, fom ligger alldeles jemte trädgården. Min plan är att deraf göra en ny trädgård och sedan förena båda till en. Behagar friherrinnan taga terrängen i ffärffådande? — Mydet gerna; om en stund skall jag begifwa mig dit ner. — Godt; om en halftimme skall jag afhemta fri: herrinnan. Men Eilfmerstjerna och fröken Agnes wänta of. Jag säger således, att wi ej komma, Yt: trade Stålörn och skyndade ner till sjön, hwarefter han begaf sig till sina stenbrytare.