börande myndighet, och blefwo sedan förs delade på stationerna, der de fortforo att utan hinder arbeta till den 26 sistl. Juli månad. Nämnde dag på förmivdagen infann fig en polistjensteman wid stationen Sergratts, åtföljd af en hop folt, till utseendet bönder, bewäpnade med spador, krattor, pikar och dylikt, och af fordrade arbetarne deras pass, men då de ej hade dem på sig, emedan de förut blifwit aflemnade, så rycktes de genast från sitt arbete, en del i blotta ffjortärmarne och utan skor på fötterna, händerna bundos på ryggen och armarna fastsurrades mid kroppen med rep. J detta tillstånd blefwo de fom en hop fänad motade till den 4 a 5 swenska mil aflägsna staden Krutsburg, under yttrande af polismannen, att de derifrån skulle fortsätta promenaden till Jakobsstadt i Kurland, hwarest, sedan hufmwudena blifwit på dew enligt ryska modet ratade, repen ffulle utbytas mot jernbojor. Hwad öde, som sedan förestod dem, förkunnade han icke, men de sjelfwa förmodade att fotresan sedan ej skulle ändas förrän i Siberien. Under marschen tilldelades dem ingen mat, utan fingo de nöja sig med hwad några af dem tillfälligtwis hade med sig eller med mycken swårighet kunde få köpa för egna pengar, mid hwilfet tillfälle händerna lossades, men und: fägnades deremot rikligen med hugg och flag af den medföljande bewakningen. Natten emellan Fredagen och Lördagen instängdes de i en lada wid wägen, repen lossades något och ett embar watten insattes. Lördags qwäll fram kommo de till Krutsburg och infördes der på en gård, der de fingo stå under bar him mel och utan mat till Söndags afton, då de lössläpptes. Orsaken till deras lösgifwande lärer warit att chefen för jernwägsarbetet telegraferat till mederz börande i Petersburg, att om han bes röfwades de utländska arbetarne frisade han sig från skyldigheten att på utsatt tid hafwa jernwägen färdig.