Norrländska Korrespondenten – 25 september 1861, sida 3

hafwa blomstrat äfwen utan allt tillkonstladt skydd och uppmnntran. Med handelns och industriens werldses tendens sammanhänger ett annat höaft wigtigt moment, öfwer hwilket man hittills icke lyckats att komma till klarhet. Al handel och all industri bero på fpetulation och äro spekulation. Minutören som köper en bal kaffe, gör det i förutse juttningen af ett sörhandenwarande fons sumtionsbehof, litawäl fom grossören, då han reqwirerar tusentals balar; handtwertaren, som arbetar för att fylla sin lilla butit, spekulerar likawäl fom fabrikanten, som syller ofantliga magasiner. Endast då ett arbete eller en reqwisition sker på säker beställning, eger ett undantag rum; eljest är det allt spekulation d. w. s. förutsättning att behof eller öfwerflöd skall inträda. Naturligtwis tan nu all spekulation äfwen under största lugn och försigtighet irra. Men det ligger äfwen hwarjehans da omständigheter i spetulationen, som göra, att den lätt stegras till passion. Dels nemligen fan handelus och industriens natur alltmera utbreda sig och drifwa begge till omåttlighet. Iuduftric en skapar och handeln reqwirerar då för ett behof, fom i sjelfwa werket icke finnes. Följden blir en abnorm prisfäntkning, fom för någon tid ruinerar industrien och handeln. Dels funna också båda leda till ett öfwerretadt winstbegär. Spekulationen antager i sådant fall resurser (t. ex. i stogar, bergwerk m. m.) fom alls icke finnas, och upplånar oerhörda kapitaler för dessa fantiva resursers tillgodonjutande; detta är hwad tysken kallar fwindel; ett byggande af korthus, som ram la för det första luftdrag. Det är lätt att predika mot mwinftbegärets omåttlighet och lamentera öfwer re kriser det åstadkommer. Men fpelulationens willfarelser äro helt säkert af samma natur fom alla andra allmän na förirringar; de utgå från något sannt, fom för fin nyhet ej genast kan skiljas från ffenet. Följer man handelns och industriens historia, så skall man derföre sinna, att alla de skora kriser, fom utan fråga förs orsakat förfärliga bekymmer, alltid här: rört af nya eröfringar åt spekulationen, men hwilka för fin nyhet fonumit famtiden att fe dem i en illusorisk, fmidrande förstorande dager. Jllusionen förfwinner. En allmän nedstämning och mife tro inträder för en tid; men den nya eröfringen är ej derföre förlorad. Efter reaftionen inträder sansens tidpunkt, då det nya spekulationsfältet återwinnner wäl ej det första, obegränsade, men ett wisare och derföre waraktigare förtror ende. De sista århundradenas erfarenhet wifar oss allt emellan sådana wexlingar mellan aktion och reaktion, öfwerretlighet och kriser. De hafwa utan fråga funnits i alla tider, men måste märkas mera, ju mera allmänna och werdsomfattande han deln och industrien blifwa. Huru mic wanstäldt. Mannen kunde icke längre 0 — 11 22 C 229: .0 2 NE 2 —2