Norrländska Korrespondenten – 11 september 1861, sida 3

fallodagar höll försäkringen wid matt. Under det nu Henrik ett år befann sig på fin wanliga resa till Amerika, fjutnade brodera hastigt i en feber, fom snart utwecklade fig till hjernfeber. En fonsultation egde rum mellan flere läkare, och deribland den hos hwilken jag war anstäld fom elew, och hwilken förtlara: de såsom sin mening att sjukdomen tagit en ogynsam wändning och yYtterligare förwärrade genom den sjutes finnes: oro, härflytande från tanlen derpå att, i händelfe han dog, hans hustru och barn icke skulle ega medel för fin utkomst. Jag kan aldrig glömma med hwilten hjertslitande förtwiflan den sjule mellan utbrotten af den wildaste yrsel klagade: pwilten dåre jag warit! Ack min ftace kars hustru, mina stackars barn ! Hans försummelse att ide medan tid war hafwa sörjt för de fina hwilade få tungt på hans sinne, att förebråelsen härför störtade honom i grafwen. Han blef allt sämre och wid en ny konsultation förllarade läkarne enstämmigt att alt hopp war förbi. Detta sorgliga utslag hade jnst blifwit meddeladt den sjukes hustru och läkarne stodo färdiga att lem na huset, då hastiga flag hördes på por: ten. Då denna öppnades, inrusade Hen: rik, hwilken hastigare än han wäntades återlommit till Liwerpool och der fått höra talas om broderns sjukdom, och un genast skyndade in i sjnkrummet. Si snart den sjuke igenkände honom, börja de denne på det bewelligaste bedja honom draga försorg för hustrun och bars nen, med yttrande tillita att han wisste fig haswa handlat ganska illa, då Han underlåtit göra hwad han sjelf lunnat och framför allt då han förfummat full följa fin lifförsäkring, genom hwilten eljest hans efterlemnade skulle kunnat ha fin utlomst. Sörj ide härsör, afbröt hastigt Henrik, jag fruktade att få stulle gå och stälde derföre så till att, då du underlät betala, jag flck underrättelse der om och har sedan uppehållit försäkringen få att den ännu gällerv. Huru dessa ord skulle funna häfwa en fjuldom än nar jag ej söka att förklara, men hwad jag sjelf bewittuat är att från den fjules finne blef lättadt från det bekymmer, som plågat honom, sjutdomen tog en gynsam wändning, så att han tillfrisknade och efter ett par månader kunde återtar ga fina manliga göromål. Han lefde sedermera i många år en lilta ifrig förespråkare af lifförsäkring som någonsin brodern.