Norrländska Korrespondenten – 4 september 1861, sida 3

bladet, som har röd bård, röda ornamenter, vattenstämpel 0 8 Vv. samt är så mycket som med bibehållande af vexeltexten varit förenligt anordnad i likhet med banksedlar. Att den verkligen är en sadan skall den okunniga mängden :innu lättare föreställa sig, då den dessutom ser silialbankens i Hudiksvall firma med seta och lätt i ögonen sallande bokstäfver äfvenledes tryckt å pappersbladet Man bör nemligen veta, att a hela dokumentet sinnes ingenting annat handskrifvet än datum, remittentens namn, utställarens namnteckning och remittentens namnteckning å baksidan såsom endossement in blanco. Att afssigten är att bedrifva rörelsen i stor skala synes deraf, att å det framför oss liggande exemplar af detta slags vexel tinnes både seriebokstaf och en vummer, uppgående till nära tusentalet. Det är högeligen att beklaga, att en siiialbank skall ha inlåtit sig på en så beskattad manöver för att tillvälla sig en sedelutgifningsrätt, som lagen förvägrat densamma. Det kan neml icke antagas annat än all dessa trasseringar på silialbanken ske med dess goda minue och att de s k. vexlarne blifva der vid anfordian inlösta, ty eljest skulle man troligen ha sport ryktet om deras tillbuakavisande Det i hög grad förvånande i denna affär ökas ännu mer då man erlar, att den hr H. Frisk, hvilken sigurerar såsom utställare, är direktör i Filialbanken Hvem den hr Joh. Liden är, som åt operationen lånat sitt namn såsom endossent, känna vi icke, ty ingalunda kunna vi föreställa oss, att det kan vara den hr Johan Lid n, hvilken i statskalendern finnes upptagen såsom kronofogde i Norra Ilelsingland. Vi antaga det nemligen såsom alldeles omöjligt att en kronans embetsman kan låna sig till befrämjande af en manöver, som, om den möjligen icke träffas af laga näpst derföre att den icke blifvit förutsedd af lagstiftaren, innefattar ett af de mest påtagliga försök, som gerna kunna ifrågakomma, att kringgå lagen och kommå lagstiftarne på skam. För affärsmän är det alldeles onödigt att påpeka huruledes dessu treriksdalers-förbindelser innefatta den fullständigaste parodi på det slags vexlar, för hvilka vi hafva en särskild lagstiftuing i vexellagen. Man tänke sig endast en dylik så kallad vexel behöfde protesteras för uteblifven betalning En protest hos acceptanten kostade 3 rår, innehafvaren ville derpå göra gällande sin återgångstalan hos endossenten, men behöfde äfven der protestera. Nya 3 rdr. Detsamma inträffade slutligen hos utställaren. Åter 3 rdr för protest. Således summa 9 rdr, eller jemnt tre gånger vexelns belopp blott för protester. Och derpå komme stämning och öfrige formaliteter för att bevara vexelrätt och utfå beloppet! För den stora allmänheten åter, som har mera svårt att göra sig reda för