Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1861, sida 3

kunde derföre så temligen undwara badorter. Badorter äro för öfrigt förtwifladt dyra, och som landets adel, likasom dess hufwudstad, NGE serligen icke tillhörde den fattigaste, få war den lifwäl icke heller synnerligen rik. Tre af de unga herrarne, som, wål illz swepta i pelswerk, i den eleganta jagtwagnen foro ut genom stadsporten, tillhörde landets adel. Den fjerde hade först sedan början af wintern uppehållit fia i landet och ifynnerhet t vefidensstaden. Han hade under sina resor tillfälligtwis kommit dit. En ung herre af landets adel hade träffat honom der. De hade för ett år fedan fett hwarandra i London, såsom turister. De kände igen hwarandra. Suruledes kommer ni hit, Herr von Ben: sing? — Händelfewis. Hwart kommer icke en resenar!. — ÅNi reser således fortfarande — Åa alltjemt. Men huru träffar jag er här, Herr von Mangold? — Jag är hemma här. — Ah Och man lefwer här ganska angenämt under wintern. — ÅJag tror nog det, fade den främmande, Hr von Benzing fom just nu fåg efter ett förbifarande ekipage, hwari en mycfet wackert fruntimmer fatt. — Ni tror det, och är sannolikt helt och hållet främmande här ? frågade den andre. — Smwareft man har få: Nana (Ein antasr HI INTOG Not Wanr 41979 fuffn