Tis sällstap, egnade henne Hela fin uppmärtsamhet, utan att det ringaste fråga efter fru W. eller hwad de öfriga pra tade om honom. Men en dag syntes han ytterst tankspridd och orolig på pro: menaden. Han tycktes ånyo undwila fru T. och göra sina lofwar åter i riktning mot fru W. — Hör du, hwiskade notarien G. till infanterilöjtnanten, infanteriet kan när som helst rycka fram igen. Kavalleriet har i dag fått bref från södern med obehagliga underrättelser. Fru T:s fa liga man, bränwinspatronen, lärer mwigserligen en gång i fina dar haft tre: hundratusen, men fort före fin död förlorat nästan alltsammans på den för färliga krisen. Fru T. är reducerad till tretti tusen, en nolla mindre, som du finner. Man kan genast märka det på v. Kis rörelse. Trägnare wänder sig icke magneten till norden, än v. K. mot den högre summan. Det är ändå hundratjugufem tusen, jemte rättighet att bli förmyndare öfwer en stjufdotter med lika stort kapital. Det dröjde icke länge förrän man såg v. K. slå sig ned på en bänk wid sidan af fru W och börja med henne det lifligafte famtal, men fom flutade dermed att v. K. häftigt reste fig och lemnade promenadplatsen med ett anfigte fom wexlade mellan harm och förödmjutelfe. J detsamma närmade fig fru W. wår infanterilöjtnant. — Herr löjtnant, fade hon, jag har tillåtet mig ett skämt på er bekostnad, men ni förlåter mig säkert. — Jag förlåter allt, men får jag weta skämtet? — Det förstås. Löjtnant v. K., som tagit mig till nåder igen, gjorde mig nyss en formlig kärleksförklaring, men jag sade honom att han kom för sent, emedan jag war förlofwad. — Förlofwad med hwem då? — Med er ... Jag wisste inte hwem jag i hast skulle wåga nämna, ty jag wille genast ge den gunstig herrn en minnesbeta som han kanske inte så lätt glömmer. Men ni blir wäl intet ond? .. Ni förlåter wäl det lilla skämtet? — Jag skulle förlåta äfwen om det warit allwar, swarade wår löjnant. Dagen derpå lemnade v. K. badorten. Han reste till en brunn i stället. Kanske fann han det bättre för sin helsa att dricka brunn än att bada. Salta bad äro icke alltid så nyttiga som man föreställer sig. Ofta slutar skämt med allwar och så gick det äfwen med den unga enkans från norden. Innan badterminen uppe hörde, war hon werkligen förlofwad med den beskedlige och anspråkslöse löjtnant B., som sålunda, emot allas förmodan, gjorde det bästa partiet wid badet. Hwad nu beträffar enkan från södern, få be rättas det fom säkert att notarien G. gör henne fin fur, och möjligt är att hon wäljer den civila banan, sedan hon haft sådan otur på den militära. mmm NN